Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den hese bryggare Giillich, som var
brandchef, ropade:
— Achte tej, fer tusen djäfler, achte tej.
Gabriel Åström var rätt och slätt åskådare,
han sökte efter en lämplig utsiktspunkt, och då
han så kom till första trappan på vägen upp till
toppen på Klocktomsberget, fick han se lille
Gösta igen. Gossens ansikte framträdde tydligt
i eldskenet, det hade ett vedervärdigt uttryck
af skadeglädje och han hoppade ett par tag
jämn-fota, när lågorna togo starkare fart. Annars
stod han stilla.
Det sköt upp en aning hos Gabriel, han kom
ihåg något och plötsligt blef han så viss på sin
sak, att han gick fram och tog Gösta i armen.
— Har du användt oljigt trassel, frågade han.
Gossen, som inte märkt honom förut, skrek
häftigt till, han såg vettskrämd på Gabriel och
så sprang han. Utan att besinna sig och utan
att riktigt veta hvarför, började Gabriel förfölja
honom.
De sprungo utåt vägen förbi
Trädgårdshuset. Då och då syntes gossen i skenet af någon
lykta. Marken var uppblött med stora pussar,
vatten och smuts stänkte om dem.
— Det får inte hjälpa, tänkte Gabriel —
nu vill jag ha fatt i honom.
Då såg han Gösta falla omkull, och när
han kom fram, låg gossen kvar. Han hade fått
Uönnerkrantzarnes stad.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
