Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kistorna utan fördes efter i vagn. Så kommo de
sörjande i Jiitterbocks heltäckare. Det var fru
Borgs båda bröder och Greta, som fått Gabriel
Åström bredvid sig på baksätet och hårdt höll
hans hand. Efter dem åkte i en enbetsskjuts
kyrkoherden och några gummor, som inte
orkade gå. Skolgossarne med florhöljd fana
marscherade fram, gripna och högtidliga, och bland
lärarne saknades bara Holmerz. Till slut kommo
alla de, som utan särskildt skäl, ville följa med
till de tvås graf där borta.
Långsamt skred liktåget fram längs de
knaggliga gatorna, det växte ut, alla ville sluta sig
till, och staden blef öde. I uppförsbacken
bortom Trädgårdshuset tego biåsinstrumenten och
man hörde endast de mollstämda trummorna.
Steg för steg gick det vidare på den nyanlagda
sandiga vägen. Processionen svängde ned mot
kyrkogården.
Där stod tullförvaltare Wik vid grinden.
Han var hvit i ansiktet och väntade orörlig utan
att låtsas märka alla blickar och hviskningar.
Dä kistorna nalkades, lyfte han stilla och värdigt
af hatten och blef stående, tills de passerat.
Sedan fick han en plats i tåget.
Hela kyrkogården fylldes af människor, de
trängdes inte utan gåfvo tyst hvarandra rum,
dagen var grå och kall, det var visst snö i
molnen. I dödens psalmer stämde alla oemotstånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
