Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt in. De yttersta som de närmaste lyddes,
när de tre skoflarne mull föllo mot kistlocken
de hörde dem ellei förnummo dem i sina hjärtan.
Akten var förbi, de sista tonerna af sång
hade förklingat, då flög som ett brus genom
mängden:
— Se Vikingen.
Det var öknamnet, smeknamnet, det han
älskade, som kom på allas läppar. Där stod han
med blottadt hufvud på den uppkastade
jordhögen invid den stora öppna grafven. Han lyfte
ansiktet uppåt. Det blef dödstyst och han
talade:
— Skåden ned på mig, I döde, och
skänken mig den tillgift, som I icke förmådden skänka
mig i lifvet. Hvad jag en gång gjorde Eder, var
icke med min vilja och hvad I gjorden mig och
Eder själf va, må en högre makt förlåta. Jag
sörjer Eder, och ingen ond eller bitter hågkomst
finnes i mitt bröst. Farväl, och sofven i ro.
Och han sjöng ensam, så som han aldrig
hade sjungit förr:
“Jag går mot döden, hvar jag går.
Min väg bland dolda skiften
må löpa jämnad eller svår,
så bär den dock till griften.
Jag har ej annat val
igenom fröjd och kval
min gång sig närmar till min bår.
Jag går mot döden, hvar jag går.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
