Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du vet, jag brukar gärna tala i förfluten tid om
mitt lif, och eftersom vi kommit in på fraser
efter andra, så minns du det här: »Jag är en
stackars själ, som släpar på en död.»
— Ja, hvem är inte det, log Gabriel och
lutade sig bekvämt tillbaka i soffhörnet. —
Från det ena till det andra, hvad säger du om
Vikingen i dag?
— Han poserade kanske något.
— Nej, utbrast Gabriel häftigt — det var
ett behof för honom. Han måste, helt enkelt.
Att folk skulle le öfverlägset åt honom, det
kunde han beräkna, men han handlade ändå, det
var vackert och stolt.
— Entusiast, sade Bengt torrt. —
Hvar-för tänkte han inte de där orden tyst eller
uttalade dem ensam, när det blifvit tomt därute?
— Han måste ju bäras upp af alla de
lef-vandes blickar och tankat för att känna sig tala
med de döda. — Det ryckte i Gabriels ansikte,
som om han varit nära att falla i gråt.
Bengt gick fram till honom och räckte
honom handen.
— Tack, mumlade han.
— Hvarför tackar du?
— För att du tänker godt om en af oss,
gamle uhuer. — Han gick bort till fönstret igen. —
Klockan är långt öfver elfva.
Det förflöt en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
