Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Besynnerligt, sade Gabriel för sig själf.
— Så mycket af frätande bekymmer och djup
sorg, jag sett på nära håll den sista tiden, jag
känner det knappast. Är inte det någon defekt
i mitt känslolif, en sjukligt onaturlig egoism.
— Du pratar, svarade Bengt tankspridd.
Gabriel ville inte fullt blotta sin oro, hans
skuldmedvetande var oproportionerligt stort,
minnet af Gösta värkte.
— Vill du höra min trosbekännelse, Bengt,
frågade Gabriel åter som ett afbrott i tystnaden.
— Gärna.
Bengt gick bort och släckte lampan, det
blef mörkt i rummet, men genom de immiga
fönsterrutorna trängde ett svagt rödgult
skimmer, det var en reflex af blossen nere längs
kajerna vid Hamntorget. Alla ljud därifrån smälte
ihop, det lät som det entoniga bullret från en
fabrik.
— Jag skref den natten till i går, sade
Gabriel — den hör till Ikarosdikterna.
Bengt satte sig i en länstol, han syntes inte
i mörkret, bara då och då glöden i hans pipa.
Gabriel höll blicken fäst mot det röda skenet
på rutorna och så läste han sakta, som för att
ingenting glömma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
