Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att kunna föra subst och adj till rätt böjningsgrupp måste
man känna till a) antalet stavelser i gen sg, b) vokalen i jämn
stavelse när ordet står i nom sg, c) eventuell slutkonsonant i
nom sg. Det är alltså nödvändigt att lära sig nom och gen av
subst och adj för att kunna placera dem i rätt böjningsmönster.
2. A. Jämnstaviga stammar. Antalet stavelser är två, fyra el sex
i gen sg. Orden slutar på -a, -á, -i, -o. Några få ord har -e och -u.
Ex: muorra r, träd, trä, mánná n, barn, guolli l, fisk, ællo l,
hjord. De fyrstaviga ord som har förkortad nom med tre
stavelser redovisas med stark- och svagstadium utskrivna efter
ordet. Ex: nuoramus ss s, yngst.
B. Uddastaviga stammar. Gen sg har udda antal stavelser
(vanl tre). En undergrupp utgöres av ord som i nom sg slutar
på konsonant och en annan som i nom sg har vokalerna -a, -i
eller -o. Flera alternativ för stadieväxling och vokal- eller
konsonantövergångar är möjliga. Hela böjningsstammen redovisas
därför av alla uddastaviga stammar, utom i de fall nom sg är
identisk med böjningsstammen. Ex: mánáš, mánáž-, ett litet
barn (till böjningsstammen mánáž- skall vederbörlig ändelse
fogas), gáv’put, gáv’pug-, stad, boaris, boarrás-, gammal, bæna,
bædnag-, hund, bivtas, bik’tas-, klädesplagg, árran, eldstad.
C. Sammandragna stammar. Nom sg slutar på -o eller -is.
För att stamtypen lätt skall kännas igen redovisas hela
böjningsstammen. Nom sg liknar i flera fall ord som tillhör B., men av
stammen ser man, att de inte är uddastaviga. Ex: boazo, båc’cu-,
ren (till båc’cu- skall vederbörlig ändelse fogas; i gen och ack
saknas ändelse: båc’cu), cuoŋo, cug’ŋu-, skare, bálgis, bál’gá-,
stig. De vanliga orden ålmái, ål’bmá-, man och ålmuš, ål’bmu-,
människa har en något avvikande böjning.
3. Verben indelas även i tre huvudgrupper. De kännemärken
med vars hjälp man placerar dem i rätt böjningsgrupp är
följande: a) antalet stavelser i infinitiv, b) vokalen i jämn stavelse,
när ordet står i inf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
