Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Den gamla frun smålog och nickade, och svepande en
mjuk hvit duk ikring sig gled den unga flickan ljudlöst bort
öfver de med gulnande löf täckta trädgårdsgångarna. Hon
öppnade en liten grind, som förde ut till stora alléen, derifrån man
sedan kunde vika af mot skogen, och skyndade med lätta steg
framåt, då hon plötsligt såg en smärt manlig gestalt träda henne
till möte.
Äfven på långt afstånd och bland hundrade andra skulle
hon hafva igenkännt honom — mannen var Bruno Werner.
Huru käckt han nu bar sitt hufvud och huru gladt han
helsade henne. Aldrig hade hon sett honom sådan.
„Jag kom egentligen i dag för att framföra baron ***
helsning till herr Vibert“, sade han sedan helsningarne voro
förbi, „detta var ett godt möte, fröken Mathilda“.
„Min far reste nyss till staden“, svarade hon förvirrad,
„kanske vill ni ändå stiga upp till villan“.
„Icke om fröken önskar promenera, och det var säkert er
mening?“
»Ja“, hon böjde litet sitt vackra hufvud såsom bifall.
De gingo således framåt och veko af på den lilla fotstigen,
som innan kort förde dem in under skuggan af de gröna
furorna. Mathilda var mycket tyst, hon hade ej ens haft ett enda
ord till välkomst för sin följeslagare, men hennes ögon logo så
vackert emot honom, att orden icke kunnat säga honom bättre
huru välkommen han var. Bruno deremot förde i dag ett
ovanligt gladt och öppet språk, berättade om sina studier och om
den gamle baronens vänlighet och rika frikostighet, som från
hösten beredde honom tillfälle att i utlandet fortsätta de studier
han hemma påbegynnt. °
»Minns ni ännu, fröken Mathilda“ frågade han, »den
aftonen, då jag första gången uppträdde; ni lyckönskade mig då
och er goda önskan har gått i fullbordan. Deraf skulle jag,
ifall jag ej vetat det förut, sett huru väl ni menade mig. Ni
tackade mig äfven för mina toner och spådde mig en ljus
framtid, ehuru jag just då kände mig föga böjd att tro på denna
goda spådom. Nu, Gud ske lof, hafva alla tryckande bojor bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
