Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Nu var den unga flickan ensam i verlden, ensam, med sitt
rena oförderfvade hjerta och sitt för allt godt mottagliga sinne,
blickade hon in i ett lif, som kunde blifva antingen rikt och
lyckligt eller tomt och förhärjadt.
„Stackars Gertrud!“ sade de varmhjertade bland hennes
umgängesvänner, „lyckliga Gertrud“ sade andra; hvem af dem
till slut skulle få rätt kunde endast tiden utvisa.
Gertrud ägde ett stort och i alla hänseenden präktigt hem
på landet, några mil från hufvudstaden, och detta hem var
hennes glädje och stolthet. Thorsbys angelägenheter lågo henne
närmast om hjertat och ingen artighet kunde mera behaga henne
än ett loford öfver detta ställe. Den gamla gården förtjenade
också i sanning allt godt, som man sade derom, ty i sin lugna,
flärdfria enkelhet var den verkligen förtjusande. — Det något
breda, ljusgula huset utsträckte sina öppna verandor så
inbjudande mot den besökande, gräsmattorna voro ständigt så friska
och mjuka, och blommorna så doftande och många. Om vintern
åter hände det att, ju närmare man nalkades detta ställe, desto
mer längtade man efter att öppna dess dörrar och plötsligt från
vind och kyla derute känna sig försatt i en atmospher af
angenäm värme, hyacinthdoft och allmänt välbefinnande.
Gertrud bodde der hela året om, utom de tillfälliga korta
tider hon tillbragte i staden, hon bodde der, säga vi, under
beskyddet af sin f. d. lärarinna fru Lambert, som afslutat sin
befattning såsom skolföreståndarinna enkom för att följa sin
favoritelev till hennes hem. Den gamla frun och den unga flickan
höllo varmt af hvarandra, men Gertruds sinne var så lifligt
och hennes karakter så sjelfständig, att fru Lambert utöfvade ett
ganska ringa inflytande öfver henne. Hon följde den gamla
damens råd, då hon sjelf insåg att de voro goda, och hennes
önskningar, derför att hon älskade henne, och sålunda lefde de
lyckligt tillsamman.
Om någon skarpt iakttagit Gertrud, skulle han funnit, att
den makt, för hvilken hon böjde sig var — kärleken. Ensam
som hon stod, längtade hon derefter såsom fången längtar efter
ljus och frihet; — och såsom blomman behöfver luft och vatten
för att kunna lefva, syntes det Gertrud att kärlek just var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
