Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arftagorskan.
Novell af AINA.
» ikedom är lycka“ upprepade Gertrud Hjelm sakta för sig
sjelf, der hon stod och såg ut i den mörknande qvällen.
„O nej!“ utbrast hon — „denna sats är icke sann, jag tror det
icke och skall aldrig tro det, om också tusende vänner säga mig
det. Lyckan måste bestå i något annat, något högre och bättre,
något som rör vårt hjerta“.
Vid denna tanke drog det såsom en sky af varm purpur
öfver hennes friska kinder och den späda handen trycktes
konvulsiviskt mot bröstet.
Gertrud var tjugu år, och hvem har då icke redan kännt
sig hafva ett hjerta? Mer än mången annan flicka vid
Gertruds ålder hade det också erbjudits henne att pröfva sina känslor
gentemot männen, ty hon hade oaktadt sin ungdom redan haft
åtskilliga anbud i giftermålsväg. Ingen, som kände henne,
förundrade sig deröfver.
Gertrud Hjelm var nemligen ungdomsfrisk, behaglig och
rik. Enda barnet till en kapitalist, var hon vid hans död
arftagerska till en ansenlig förmögenhet, den hon icke delade med
någon närmare anförvandt. Hon hade redan vid sin födelse
förlorat sin moder, och sålänge fadren lefde, denne fader som hon
aldrig hvarken kännt eller förstått, hade hon tillbragt största
delen af året i en pension, hvilken förestods af en aktningsvärd
fransyska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
