Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
hela dagen gick hon omkring i huset, gnolande under det hon
fullgjorde de pligter, som ingenting i verlden kunde förmå henne
att försumma, och när qvällen kom, kunde hon med korslagda
händer försjunka i drömmar, så ljufva som endast ett ungt hjerta
kan måla sig dem. Det låg såsom ett solljus öfver den unga
flickans ansigte denna tid, ett drag af blid qvinlighet, som
småningom alldeles utplånade hennes forna sjelfständiga stolthet
och den litet trotsiga krökningen på de friska röda läpparne.
Aldrig hade hon haft älskligare leenden och vänligare ord för
sina många underhafvande, och aldrig hade man sett den unga
matmodren oftare än nu i de låga hyddorna. Det fanns hos
henne likasom ett öfvermått af lycka, som hon nödvändigt måste
dela med åt andra.
Gertrud reste ofta in till hufvudstaden, isynnerhet då hon
visste, att der nu fanns någon som väntade henne, någon som
hvarje dag skulle följa henne såsom den trognaste af riddare.
Med ett gladt leende steg hon uppför den breda trappan till sin
tants, fru statsrådinnan Willmers vackra våning, ty hon visste
ju att hon gick en serie af glada nöjen till mötes. Om någon i
detta ögonblick sagt henne: „Baron Ahnefelt är icke i staden,
honom kommer du icke att råka“, — då skulle visst leendet
flyktat från hennes mun och öfver hennes sinne lägrat sig denna
beklämning, som man stundom känner, utan att kunna för sig
förklara dess orsak; som det nu var kände Gertrud sig blott
lugn och belåten.
Ovilkorligen måste hon inom sin tants sällskapskrets göra
ett visst uppseende, såväl genom sina dyrbara toiletter, som
genom sitt utseende; man kallade henne „den vackra fröken Hjelm“
och hon hörde det med kanske en liten anstrykning af stolthet.
Ja, Gertrud visste med sig sjelf, att hon bar sitt hufvud högre,
då hennes drägt var mer än vanligt smakfull och dyrbar, men
framför allt var det hennes triumf, om i baronens öga lästes en
gillande blick, eller om från hans läppar någongång hördes ett
ord af beröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
