Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Ack detta enda ord, huru mycket högre hon satte det än
allt det smicker andre män brukade strö öfver henne. Det var
just honom likt, att icke vilja på något sätt uppväcka hennes
qvinliga fåfänga och behagsjuka, och derför måste hon ännu mer
högakta honom. — Om han icke befann sig i ett sällskap, var
hon oftast tyst och fåordig, men så fort han kom log hon
tusende leenden.
Gertrud hade förr ofta kännt sig ensam och öfvergifven i
verlden, föräldralös som hon var, men numera var allt förändradt,
ty Max Ahnefelt var hennes vän. Huru tydligt påminte hon sig
icke en solig dag i Mars, när de voro ute att åka, — hon skulle
minnas den ännu långt in i kommande dagar. Max Ahnefelt
körde för henne med de vackra grå hästarne, först fram och åter
på stadens förnämsta gator, men sedan äfven ut på landsbygden.
Der var det redan helt vårlikt, drifvorna smälte allt hvad de
hunno, man kunde höra småfåglarnes glada qvitter och himlen
var så underbart lätt och högblå. Den unga flickan kände sig
så väl till mods, och hvarför skulle hon icke det, när allting var
så vackert omkring henne och han satt vid hennes sida.
„Tror fröken Gertrud på vänskap?“ frågade han då. „Det
gör jag“, svarade hon, „men dock har jag aldrig haft någon vän“.
„Någon flickvän, menar ni“, sade han litet ironiskt, „just
derför högaktar jag er, fröken Gertrud, ty förlåt mig, på
qvinnovänskap tror jag ej. Den är idel svärmeri och pjunk, mannen
allena kan uppfatta och äfven förverkliga den rätta vänskapen,
tror ni det?“
Ja, hon försökte att tro det, ehuru der var något inom
henne, som uppreste sig mot hans ord.
»„Mannen ensam“, fortfor han, „kan fullt uppriktigt säga sin
vän sanningen, säga honom hans fel och svagheter och rätta
dem; mannen skall också mot tusen fiender kunna försvara sin
vän, ty han är innehafvare af styrkan både i öfvertygelse och
handling. Hans vän kan stödja sig vid honom, — stödja sig,
säger jag, ty denna hans vän kan också vara en qvinna“.
Ack, i denna stund glömde Gertrud att protestera emot den
ringaktning för qvinnans styrka och trofasthet, som talade ur
hans ord, hon tänkte endast på hvilken lycka det vore, att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
