Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
förgick qvällen, utan att Gertrud hade tid att tänka, men när
hon blef ensam i sitt eget rum, satt hon i det klara månskenet
länge grubblande vid fönstret.
Detta leende på baronens läppar, hvad kunde väl det
betyda, och hvarför kallade han henne sentimental, då han så
många gånger försäkrat att hon icke var det. Kanske kom sig
alltsamman blott af att han kände sig så djupt bedröfvad öfver
att hon icke skulle komma med. „Ja så var det visst“, tänkte
Gertrud, då hon somnade in, just som klingande bjellror och
glada röster nedifrån förkunnade de resandes hemkomst.
* *
*
Alla rummen voro upplysta och iordningställda, det såg
riktigt ståtligt ut i den gamla praktvåningen med de åldriga
möblerna, beklädda med dyrbara brokad- och damasttyger, och
de präktiga antika ljuskronorna.
Gertrud sjelf, klädd i en blå sidenklädning med hvita rosor
i håret, gick ännu för sista gången och såg efter, att allt var
anordnadt till gästernas emottagande. I ett af de mindre
rummen hade man arrangerat bord med förfriskningar, samt soffor
och hvilstolar emellan praktfulla orangeriväxter, der man kunde
hvila ut efter dansen. Detta rum var det sista, som undergick
värdinnans mönstring, hon ordnade ett dörrdraperi något ledigare
och lyfte en blomsterkruka åt sidan; när hon såg upp, stod Max
i dörren och betraktade henne med en varm, beundrande blick.
„Fröken Gertrud“, sade han och närmade sig med en skön
blombukett i handen, „dessa blommor hafva trädgårdsmästaren
och jag tillsamman uppdragit för er; vill ni bära dem i afton
såsom ett minne af mig?“
„Ja“, svarade hon och mottog buketten djupt rodnande;
hon kände att han ämnade säga något mer, och han hade redan
fattat hennes hand, men just då öppnade betjenten salongens
dörrar för de första gästerna.
Balen var mycket animerad, det sade alla, men Gertrud
fann snart att värdinnan är den minst lyckliga af alla, ty hon
hade icke en minuts lugn. Än ville man rådfråga henne ute i
serveringsrummen, än kom fru statsrådinnan med tusen frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0063.html
