Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
om »„det icke borde vara så, och så, och så?“ och den unga
matmodren ville så gerna göra alla till viljes. Sedan var det
så många presentationer att göra, så många små artigheter att
bevisa, och dessutom måste hon ju dansa med alla. Baronen
fick knappt en vals, emedan han icke förut förbehållit sig någon
dans, viss som han var, att Gertrud nog skulle behålla åt honom
de vanliga, men då nu uppbjudningar nästan haglade öfver henne,
tog hon med lika vänlighet emot den första som kom.
Så gick det hela qvällen, och det fastän hon visste, att
Max just i dag ämnat förklara sig, nu kom redan supéen och
hvarje tillfälle dertill skulle snart vara slut. Allt var mycket
lyckadt, buljongen klar och steken mör, hvarje rätt blef till fullo
uppskattad af finkänsliga gommar, och sedan man tömt
afskedsskålen, kunde balen anses såsom slutad.
Åtskilliga af gästerna stannade qvar öfver natten och blefvo
förda till sina rum, men efter det Gertrud sålunda slutfört sina
pligter såsom värdinna, gjorde hon i hast toilett och utbytte sin
sidenklädning mot en mjuk flanellsmorgonrock; sedan gick hon
ned för att se om alla ljus blifvit släckta, samt för att ännu
tala några ord med hushållerskan. Tyst som en ande smög hon
utför trappan, rädd som hon var att störa de många nattgästerna.
Öfverallt fann hon tystnad och mörker i de stora rummen,
endast i det sista, der förfriskningarne serverats, skimrade ännu
ljus genom den på glänt stående dörren. Gertrud såg det, när
hon passerade den lilla genomgången, som derifrån förde till
matsalen, hon kastade en flyktig blick ditin, men stannade sedan
stel af förvåning vid det hon såg.
Derinne brunno alla lampor och ljus helt klart, och kring
ett af borden sutto fem eller sex unge män flitigt serverande sig
ur åtskilliga kristall-tillbringare. Högljudda skrattsalvor ljödo
ut till henne, de voro tydligen alla något upprymde, äfven baron
Ahnefelt, som tycktes föreställa värd.
»Se på honom“, ropade en af de andre, „se huru
segerstolt han sitter der, ja, ja, han är säker om sitt byte han! När
tänker du bli herre här i huset, broder Max?“
„När tider blir“, smålog baronen triumferande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
