Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
af mitt lif fordrades för din själs räddning, jag ingen minut
skulle tveka att gifva det“.
Det uppstod några ögonblicks djup tystnad, derpå smög
Gertrud sig fram till herr von Weymarn och hviskade: „Jag
är just den lilla värnlösa fogeln, som så gerna ville hafva sitt
hem hos dig, men skall du väl någonsin kunna sätta fullt
förtroende till mig, då jag sjelf så länge varit misstrogen och
tviflande på allt“.
Med sitt ljusa smålöje svarade han: „Min tro på det
ädlaste och skönaste i lifvet är stark och brinnande, den skall
vara nog för oss båda, och Gud är kärleken. Han skall helt visst
en dag låta äfven din lösen blifva: „Mot himlen! Excelsior!“
Den dagens morgongryning är också redan kommen!“
Och han slöt den unga flickan till sitt bröst, och Gertrud
kände sig nu först hafva funnit det jordiska fäste, der hennes
hjerta med trygghet kunde hvila.
Var det kärlek hon hyste för denne man med det
grånade håret, som var henne så i allt öfverlägsen? Hon visste
det ej, ty hennes känsla för Max hade varit så helt olika; ett
kände hon nu, och det var att hon ville följa Emile von
Weymarn, om han också förde henne till verldens ända.
* *
Hela verlden och främst af alla statsrådinnan undrade och
undrade öfver denna förlofning, tills man slutade med att
förklara „det ingenting är nog otroligt för att ej kunna hända“.
Gertrud återvände hem på några korta veckor; sedan följde
hon såsom herr von Weymarns hustru sin man ut på resor. Än
engång gungade hon framåt på de flyktiga böljorna till
Svealand, och nu kände hon, att alla hennes sköna drömmar om det
nya hon skulle få se skulle gå i uppfyllelse. De skulle fara
utför Rhen, besöka Paris, Venedig och slutligen det gamla Roma,
allt hvad hon önskat se sedan hon var en liten flicka, men denna
gång visste Gertrud att hennes ciceron icke i nödens stund
skulle lemna henne åt sitt öde. Han var visserligen icke skön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
