Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margareotho.
Berättelse af AlNA.
ftonsolen strödde sitt guld öfver ett af dessa minnen från
forntiden, dem man i vissa trakter af landet kallar „jättekast“.
Det reste sig på en höjd nära stranden och omgafs af dystra
genuint finska furor; en särdeles lämplig plats för en sådan
gigantisk graf. Stället var dystert nog, men just nu, när de
klara, i rödt skimrande solstrålarne bröta sig väg genom tallarnes
glesa kronor för att lysa på de mossbelupna stenarne, såg det
helt vänligt ut på den ensliga platsen, som dock icke var obesökt
af menskliga varelser, ty i detta ögonblick närmade sig tvenne
unge män på den smala fotstigen ögat först nu upptäckte,
der den slingrade sig fram emellan ljungen och den gröna mossan.
„Här är stället, Arthur“, sade den ene af de två vandrarene till
sin följeslagare, en lång och smärt man af vidpass trettio år,
klädd i en enkel men elegant sommarresdrägt och med en kikare
i sitt fodral hängande öfver axeln; „här är det äldsta och vackraste
fornminnet i denna trakt, och du kan skatta dig lycklig öfver
att vara den] förste forskare det förunnas att taga reda på
dess innehåll“.
Den tilltalade smålog ett behagligt leende, som gjorde hans
eljest bleka och allvarliga ansigte intagande vänligt: „Vänta
med din lyckönskan tills företaget är slutfördt, bäste Löffält“,
svarade han, „men låtom oss nu bese stället närmare“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
