Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
glühen“, eller i den stora Seine-stadens brusande
menniskohvimmel.
Sorgen öfver hans hustrus död hade drifvit baron von
Mohrenheim att lemna det land, som han under många år
nästan lärt sig att betrakta såsom ett nytt fosterland, och hemmet
der, för att tillbringa någon tid på resor, men denna tid hade
nu blifvit uttänjd till fyra långa år, utan att han ännu tycktes
tänka på att slå sig till ro. Hans alltid nervösa och oroliga
lynne dref honom att ständigt se nya menniskor och nya ställen,
och Margarethe följde honom alltid vid godt humör, lugn och
förtröstansfull, samt försökande med nytt tålamod att bereda
hemtrefnad åt hvarje ny plats de för en tid valde till sin vistelseort.
Hennes ögon voro längesedan trötta vid dessa ständigt
växlande föremål och vyer; midt i verldsstadens prakt och all
söderns härlighet kunde hon längtansfullt tråna efter landtlig
enslighet i den kalla norden, efter dess korta sommar och långa
vinter med dess rimfrost och de hvita drifvornas skimrande
glans. Söderns värme gjorde henne matt till kropp och själ,
och vaken eller sofvande drömde hon om det aflägsna hemmet,
den gamla gården med det hvita huset i den lummiga parken,
så sval i sommarhettan och så vacker, då vinterfrosten klädde
de gamla ekarne med glindrande rim. Hon tyckte sig i
tankarne genomvandra hvarje rum, stanna vid hvarje fönster, för
att blicka ut på den välbekanta nejden, och slutligen dröja vid
modrens porträtt, denna bild, hvilken målaren med
hemlighetsfullt förutseende tecknat beslöjad, likasom den själ var, hvars
jordiska omhölje denna tafla föreställde.
Den fjerde vintern tillbragte de i en liten fransk stad på
sydkusten, helt nära hafvet; klimatet var beryktadt såsom
särdeles mildt och helsogifvande, hvarför baronen, som icke kände
sig stark, beslöt att för de kallaste månaderna uppehålla sig der.
Platsen var treflig nog, tyckte Margarethe, luften ständigt mild
och frisk; dessutom behagade henne hafvets närhet, emedan dess
växlande skönhet, dess evigt brusande vågor på en icke
nervsvag person ovilkorligen göra ett behagligt intryck.
Såsom vanligt ordnade hon det trefligt och beqvämt för
sin far, försökte indela sin dag med bestämda sysselsättningar
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
