Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
vill blott säga, att du har mitt samtycke till en förening med
denne man“.
Margarethe teg, sedan, lutande hufvudet mot sin fars
skuldra, hviskade hon: „Jag älskar honom ej, säg honom det, och
att jag tackar för den ära han visade mig med ett anbud, som
jag icke kan antaga“.
»„Således är icke heller han den rätte“, utbrast baronen,
med en skymt af otålighet i sin röst, „det är icke första gången
under dessa år du stött ifrån dig en redlig mans hand — min
dotter, skall jag tvingas att tro, det du likt andra dåraktiga,
behagsjuka qvinnor låter leda dig af dina nycker? Förlåt, men jag
hade väntat mig ett annat uppförande, åtminstone denna gång“.
Margarethe tryckte handen hårdt mot sitt hjerta: „Jag
har behandlat löjtnant von Mohrenheim endast som en vän“,
svarade hon mildt. „Jag trodde aldrig, att han hyste andra
känslor för mig, och — dessutom tänker jag alltid förblifva ogift,
om blott min far vill behålla mig“.
»„Derom är ju icke en fråga, kära barn, men hvilka
besynnerliga griller i en ung flickas hjerna! Vet du då icke, att
äktenskapet är en qvinnas första bestämmelse, är lifvets högsta
sällhet?“
En skälfning genomilade Margarethes gestalt, hon kände
att hon nu måste gifva sin far del af orsaken till det beslut
hon fattat för så länge sedan, eljest skulle hon alltid framstå i
en falsk dager för honom, och derför, läggande sin hand lätt på
hans arm, lutade hon sig framåt och hviskade: „Du talar om
äktenskapet såsom lifvets högsta sällhet, pappa, men det kan
ju äfven vara dess största qval; jag behöfver endast tänka på
dig och din oupplösliga förening med — en vansinnig hustru“.
„Margarethe, Margarethe, det der hör ju icke hit!“
utropade baronen och sprang häftigt upp.
»„Ack, mer än du tror, pappa; hvad min mor varit, kan
jag en gång bli“. Hennes röst ljöd dof och bruten, och kanske
för första gången drog det en rysning genom hennes själ, då
hon med ord uttalade möjligheten af en så fasansfull framtid.
„Detta är således orsaken till din vägran?“ frågade
baronen med darrande läppar, „och du har kanske redan afvisat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
