Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
bevaras för starka sinnesrörelser, framför allt hjertesorger, kunde
man våga hoppas, att intet men af det olyckliga arfvet komme
att vederfaras henne.
„Hela mitt lif“, sade min onkel med tårar i ögonen, „har
jag egnat åt att beskydda detta barn, med alla de medel, som
den ömmaste faderskärlek kunnat uppfinna. Undra då ej, om jag,
tvekar, att till en annan öfverlemna denna dyrbara omsorg“.
Så lydde den gamles ord, men med tusen försäkringar
sökte jag öfvertyga honom om allvaret i mitt uppsåt att
lyckliggöra henne, och vid Gud, jag talade uppriktigt; ändtligen gaf
han med sig och vårt bröllop firades icke långt derefter; sedan
begåfvo vi oss ut på resor.
Det var en härlig tid, den lyckligaste i mitt lif, då jag
med henne, som jag älskade, såg och njöt af allt det sköna,
som natur och konst i förening framtedde, och i närheten af en
ren, oskuldsfull qvinna såg jag lifvet från en annan och högre
ståndpunkt, samt kände att min bana från denna tid för alltid
skulle få en allvarligare riktning. Så flydde några oförgätliga
veckor, tills vi anlände till Neapel. Jag gick genast efter vår
ankomst dit, ut för att ombesörja några affärer, qvarlemnande
Genia på hotellet der vi tagit in; då jag återvände, fann jag
hela huset i förvirring och min hustru i de fasansfullaste
konvulsioner. Örsaken dertill blef mig snart klar.
En neapolitansk fiskarflicka med ett barn på armen hade
infunnit sig i hotellet och bedt att få tala med den främmande
signoran; hon hade länge uppehållit sig hos Genia, och,
Margarethe — denna qvinna var din mor, du var det mörklockiga
barnet. Denna qvinna var således ett icke skuldlöst offer för en af
mina ungdomsförvillelser, dock nej — jag vill icke urskulda mig
må hennes minne hvila i frid likasom hon sjelf längesedan
gjort det.
Slutet är fort omtaladt. Genia föll i en svår hjernfeber,
som slutade med sinnesrubbning, och i detta tillstånd trodde hon
sig vara den främmande qvinnan, trodde, att jag förskjutit min
egen hustru för hennes skull, och sökte nu blidka mig med en
så rörande ödmjukhet, att den sönderslet mitt skuldbelastade
hjerta. Om dig talade hon oafbrutet såsom om sitt barn, tills jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
