Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
, „Min dyre fader“, svarade hon, och hennes stämma Ijöd
så frisk och ljuf, att den tände nytt lif i baronens betungade
själ, „min dyre fader, jag är icke olycklig, jag får ju lefva för
dig och söka att utplåna hvarje smärtsamt minne ur ditt lif“.
„Älskade barn, du fördömmer mig då icke, sedan du
vet allt?“
Hon svarade blott med en af dessa stumma
kärleksbetygelser, som tala till hjertat tydligare än ord. ;
11 Kap.
»Gud ske lof, åter i hemmet!“ tänkte Margarethe, när de en
stilla, ljum afton den följande våren åkte genom Eksjögårds
gamla park fram till det hvita huset, och samma tanke
genomilade henne åter, då hon vandrade genom de välbekanta rummen
eller ute i trädgården. Slutligen, när hon i den stilla natten
stod vid fönstret i sitt eget rum, der hon bott så många flydda
år af sitt lif, uppsteg denna tanke i form af en innerlig bön till
alla verldars Gud. Der borta hade väl varit bra, men här var
det dock bättre, ty detta ställe var ju hemmet, det kära, gamla
hemmet med alla sina rika minnen! Först och främst minnet af
denna moder, som hon kallat sin egen, hvilken hon så högt
älskat, och som äfven nu bibehöll samma plats i hennes hjerta,
om också der inrymdes bilden af en annan qvinna, hvilken hade
närmare rättighet till detta namn. På den närbelägna
kyrkogården låg fru von Mohrenheims graf, en plats som Margarethe
längtade att få besöka, och för det andra hade ju den unga
flickan här genomlefvat sin korta saga; det var ljufva minnen!
Det tycktes henne, som skulle hon här velat lefva och dö; hon
såg upp till den ljusa himlen och åter djupt ned i parkens
dunkel, der vågorna i den lugna sjön återspeglade qvällens stjernor,
och ovilkorligen bredde hon ut sina armar, likasom hade hon
velat sluta allt detta till sitt hjerta.
Baronen hade, allt sedan det förtroendefulla samtalet med
Margarethe, blifvit såsom förvandlad; hans helsa hade förbättrats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
