Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
och lynnet var gladt. Det var som skulle en tung börda fallit
från hans skuldror, och hans dotter gladdes innerligt deråt.
För henne sjelf tycktes vid återkomsten till hemmet en ny
period af hennes lif begynnas; hon var icke numera en
drömmande ung flicka, utan en mogen, tänkande qvinna, som med
samlad lifserfarenhet kunde skåda ut emot framtiden. Hemmet kunde
också nu, i anseende till fru von Mohrenheims frånfälle, anordnas
annorlunda mot fordom; der fanns icke mer några stängda
dörrar och nedfällda gardiner, och endast den gamle betjenten
vandrade ännu af gammal vana omkring i huset, tyst som en ande.
Margarethe, hvars tid icke mer upptogs af sjukvård, fann
för sig ett vidsträckt arbetsfält i vården af de husliga
angelägenheterna och godsets underhafvande, åt hvilka hon dock redan
förut egnat sina välvilliga omsorger. Som sockenskolan var
temligen aflägsen, samlade hon barnen från den närmaste trakten
uppe vid gården och undervisade dem sjelf vissa timmar i
veckan. Dessutom låg hennes fars trefnad och beqvämlighet henne
framför allt om hjertat, så att när qvällen kom, kunde
Margarethe mången gång erfara denna behagliga trötthet, som följer
på en dag, uppfylld af nyttiga sysselsättningar.
Porten till den gamla gården öppnades äfven nu för
besökande, och snart hade baronen inledt umgänge med alla sina
grannar. Herr Georg Löffält, numera en välbeställd äkta man,
och hans unga fru voro gerna sedda gäster på Eksjögård, äfvenså
fröken Finette, hvilken allt ännu fortfor att vara samma muntra,
praktiska person som fordom. Margarethe drog mycken nytta
af hennes hurtiga, välmenta råd, och den goda damens glada
lynne skänkte henne mången uppfriskande stund; dessutom stodo
de två syskonen i samband med minnet af den man, hvars bild
allt ännu så troget gömdes i Margarethes hjerta, och
stundom kunde det inträffa, att de händelsevis omnämnde honom
i sina samtal. Sålunda fick hon höra, att han ännu var ogift
och kanske skulle blifva så för alltid, till stor förlust för den
qvinna han i annat fall kunnat lyckliggöra såsom den bäste
bland männer; vidare att han numera ansågs såsom en af
landets utmärktaste unge vetenskapsmän och hade utgifvit flere
högst förtjenstfulla lärda skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
