Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
„Min förr så blyge och tillbakadragne vän“, sade herr
Löffält, „har nu blifvit riktigt på modet; man täflar om att se
honom hos sig, och damerna rent af hylla honom såsom en
furste; men allt detta har icke det minsta förändrat honom, hvilket
utgör ett bevis på hans bildning och menniskovärde“.
Allt detta och ännu mycket mer hörde Margarethe, och
under ensamma stunder tänkte hon derpå med en känsla af
vemodsfull ljufhet. Hvarje berömmande ord om honom var för
henne obeskrifligt kärt; han var så lärd, så ädel och så god,
hans framtid skulle helt säkert blifva ljus, — ja hon bad derom
mången stilla natt, bad att den store Gifvaren af alla goda
gåfvor måtte skänka denne man lyckans fullhet, sådan den kan
tänkas på jorden. Hon ville aldrig tro, att han för hennes skull
förblifvit ogift, och när han ju så säkert visste, att hon var
förlorad för honom, så önskade Margarethe tusen gånger, att hon
måtte vara glömd, hellre än att Arthur Skogsborg skulle blifva
olycklig; ja hon till och med längtade efter att han skulle möta
en annan qvinna, ädlare och bättre än hon, som kunde
lyckliggöra hans lif. Det var visserligen icke utan strid hon
arbetade sig fram till dessa allt försakande känslor, men sedan
erfor hon i sitt sinne en ostörbar frid, som lät henne af varmt
hjerta bedja Gud äfven för denna andra qvinna, och sålunda
löste Margarethe kärlekens kanske svåraste problem.
12 och sista Kap.
„Och du säger, att hon är sig lik, alldeles densamma som
förr?“
»Fullkomligt; endast älskvärdare och mera qvinlig, om
sådant är möjligt“, svarade Georg Löffält, och blickade i smyg
bort till sin vän professor Skogsborg, som med oroliga steg
vandrade fram och åter i salongen på Fredsby. Han hade anländt
dit nu, lika oförmodadt såsom för sju år sedan, men nu
resligare och manligare än då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
