Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
»O nej, nu först hafva vi rätt begynnt“, utropade han, och
qvarhöll fast hennes hand, „hvad bekymrar sig väl den man,
som älskar er, om en familjehemlighet, som kanske längesedan
är graflagd hos de döda? Frågan gäller nu blott er sjelf,
Margarethe! Har ert hjerta ingen talan för den, som i sju år så
troget älskat er, vill ni då aldrig låta mig försöka lära er att
älska mig, Margarethe?“
Såsom en dallrande suck smög detta bevekande utrop
öfver hans läppar, och ändock svarade hon ej — lät sig blott
sakta dragas till hans bröst.
„Margarethe, ljufva Margarethe, du vill då försöka älska
mig?“ frågade han och såg in i dessa djupa blå ögon som
skyggt blickade upp emot honom?
»Ack, jag behöfver icke försöka göra det, jag har ju lidit
och kämpat, men alltid, alltid älskat dig“, hviskade hon.
„Äfven då, när jag första gången bönföll om din hand?“
»„Ja äfven då, äfven långt förut“.
»Gud vare då tack och pris!“ jublade han, „mig är en
lycka beskärd, som jag aldrig blir värd! ÖOmsider faller öfver
mitt ensliga lif en flod af ljus, och äfven för mig slås portarne
upp till jordens paradis“.
„Och du har aldrig under dessa år funnit en annan
qvinna, som“ — stammade Margarethe rodnande.
„För mig finnes endast en Margarethe, minns du icke att
jag sade det den der gången“, log han, „men se, min älskade,
solen sjunker och daggen faller, tag min arm och låtom oss gå
till din far1“
Och de gingo, genom den sakta susande skogen, genom
den blommande ljungen, på den välkända stigen; arm i arm, han
troget stödjande henne. Är det icke en bild af deras framtida
lif, skall icke han vara hennes stöd och hon hans ljufva
tröstarinna?
Här är ju åter den verkliga förebilden till den gamla
sagan om eken och skogsblomman. Utbred du starke ek öfver
hemmet din skyddande krona, och du, ljufva blomma, dofta
sällhet och frid derinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
