Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
och en kärlek, „som icke förargas“ eller förtröttas — äfven der
kan en skattgräfvare finna en och annan äkta perla eller
guldsand bland gruset, om han framgår med det höga målet för sig
att vinna själar för Guds rike! Att komma vid det orena, är
dock farligt, och dertill behöfver man sannerligen till ledsagare
en engel, hvilken med sin vinge bortflägtar stoftet, som vill fläcka
själens renhet.
Följande enkla berättelse framställer en liten tafla med
mörk skugga, men bestrålad af himlens ljus.
* *
*
Maris historie är så enkel och allvarlig, att det egentligen
är ingen historie alls. Hon förlorade tidigt far och mor och
uppväxte hos sin gamla mormor, visserligen i fattigdom, men
som hon aldrig vetat af annat, var hon rik och lycklig i
mormodrens kärlek, glad öfver sipporna i hagen, öfver fåglarne som
qvittrade i alarne invid mormors gamla stuga, öfver mormodrens
enda får med dess lamm, och öfver den hvita mjuka snön, när
vintren kom. Hon var lycklig då hon stickat sin första strumpa,
lycklig då prosten vid läsförhöret klappade henne på hufvudet
och sade, „att mormor hade heder af hennes läsning, och att
hon var en snäll flicka“, hon såg då med sina mörkblå
oskyldiga barnaögon upp till honom och sade trohjertadt: „Tuppen
har också varit så vild att värpa;“ hvilket svar framkallade ett
bjertligt leende hos prosten, den hedersmannen, och frågan
„hvarmed den då brukade belöna hennes flit“. „Åh, små sockerbitar,
vet jag, och ostbitar och hvetekaka, då mormor fått någon från
prestgården“.
Mari var ett lyckligt barn då hon hemtade vatten ur
källan för att hjelpa mormor, „som var så gammal“, då hon bar
hem den sparsamma mjölktåren, med sin lilla fot trampade
blårrocken eller kardade ull då mormor spann strumpgarn. Roligt
var det att mata fåret och lammet med friskt vårgräs, då deraf
ännu fanns så litet, att hon plockade det stråtals i sin lilla vante,
och att af sin brödbit spara en smula åt dessa kära
lekkamrater. Roligt var det äfven att hjelpa mormor att vattna plantorna
på den lilla kålrotstegen och att rensa ogräset ur mormodrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0119.html
