Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
räckte jemnt till begrafningen; de få klädesplaggen skulle delas
mellan Mari och morbrodrens hustru och döttrar — det blef ej
mycket på någons lott, och Mari hade ju dessutom redan fått
den svarta klädningen. Det bestyret upptog ej lång tid. Men
flickan! Hvar skulle man göra af henne? Hon fyllde vid
Valborgs-messan fjorton år och var derför alls inte för ung att „läsa
sig fram“, tyckte man, ehuru mormor visst önskat uppskjuta
dermed, tills hon blef äldre och förståndigare. Hon skulle följa hem
med morbrodren till grannsocknen och få vara hos honom, som
bodde nära kyrkan, under den snart stundande skriftskolstiden
samt till dess man kunde skaffa henne tjenst, ty ut i tjenst måste
hon naturligtvis.
Om måndagen efter auktionen, då Mari hade smärtan att
se alla gamla för henne kärvordna saker släpas åt alla fyra
väderstreck under det sedvanliga pratet och gycklet, följde hon med
sina anhöriga till deras hem.
1.
Mormor brukade aldrig tala illa om någon menniska, och
då hon ej haft något godt att säga om svärdottren, hade hon
tegat; derför hade Mari ingen aning om hvad slags menniska
mostren var. Det blef för henne ett smärtsamt ombyte, att från
mormodrens fredliga stuga komma till det elände af otrefnad,
kif, trätor och oordning, som denna skapade omkring sig.
Morbrodren sjelf var en beskedlig karl, men drefs af sitt husliga
elände att dränka sorgen i brännvin, hvilket icke gjorde saken
bättre, och var dessutom nästan alltid „ute på socknen“ och
arbetade i sitt handtverk. Barnen voro ytterst illa uppfostrade.
Stundom rådde nära nog brist i huset, ehuru mannen förtjenade
bra med sitt arbete, ty så snart penningarna kommo in, användes
de till kaffe, brännvin eller grannlåt.
Maris enda hopp var skriftskolan och att snart få komma
bort derifrån, lika godt hvart, blott hon slapp att höra sig kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
