Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
låg färdig i sin sista bädd, samlades alla de närmaste grannarne,
kaffe kringbjöds som sedvanligt är vid den så kallade
„kistläggningen“, hvarefter äfven enligt gammalt bruk en psalm afsjöngs.
Man hade valt n:o 411, den vackra sången, som en okänd dansk
qvinna skänkt vår gamla svenska psalmbok, och som tröstat så
månget bedröfvadt sinne.
Underligt greps Mari, då de sjöngo versen: „Evig ro,
evinnerlig fröjd der blifver, Som fridförsten i himmelshöjd der
gifver. Med palm i händer, då skola Guds vänner, Lofsjunga
Lammet förutan ända, ja evigt“. Hon längtade att få lofsjunga vid
mormors sida, i hvita kläder, med palmer i händerna, som hon så
mången gång vid hennes sida sjungit i kyrkan i skenet af
Julmorgonens ljus, ty ljus och klarhet måste det ju vara i
himmelen! ; :
Följande dagen, som var en söndag, följdes mormodren till
hennes hvilorum på den närbelägna kyrkogården; Mari, åt
hvilken man ändrat mormors gamla svarta klädning, och tvenne af
morbrodrens barn, gingo i första ledet efter kistan. Snart var
allt öfver och på grafven ställdes ett trädkors, som snickaren af
gammal vänskap för mormodren gratis förfärdigat och medfört
— snickaren är nemligen alltid sjelfskrifven gäst på allmogens
begrafningar — och målaren, som tacksamhetsgärd för mången
handräckning af henne under hans hustrus sjukdom, målat och
prentat med namn, födelse- och dödsår samt en vacker
psalmvers. Att mormor fick sin graf under linden, der hon så ofta
om söndagsmorgonen eller lördagsqvällen brukat sitta, och det
vackra korset, var en tröst för stackars Mari, som icke kunde
öfvervinna sin sorg och kände sig så ensam och öfvergifven.
Ifrån kyrkan gingo de få gästerna till mormors stuga, der
en liten traktering af kaffe, ost, bröd och brännvin bjöds, som
det brukas på fattigt folks begrafningar, ty „hederligt“ skall det
vara, om än hvar enda smula af qvarlåtenskapen åtgår till
begrafningskostnaden.
Sedan gästerna bortgått och blott grannas mor stannat
qvar med skomakaren och hans hustru, väcktes fråga om Maris
framtid. Stugan hade mormodren endast för sin lifstid, och det
obetydliga bohaget, som blifvit upptecknadt föregående qväll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
