Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
„Och det behöfver man fråga?“ utbrast den förgrymmade
rusthållerskan. „Har du ditt vett i behåll, då du tänker föra
in en sådan som hon under din fars tak! Att jag skulle
upplefva dettal“ Och gumman, som icke lätt brukade taga till
tårarna, gret nu hejdlöst.
Förgäfves försökte sonen förmå henne att med något
blidare ögon se den stackars flickan, som aldrig gjort någon
menniska något ondt. Modren blef blott allt skoningslösare i
sina omdömen, sonens lycka vägde för henne intet; det vägde
intet, att hon i Mari skulle få den ödmjukaste, undergifnaste
svärdotter — hennes högmod tillät ingen eftergift.
Slutligen blef äfven den vanligen så undfallande sonen
vred och fällde hårda ord — något som aldrig förr i hans lif
händt honom — mot modren.
Ehuru högmodig och hård, hade mor Bergström dock ett
varmt hjerta för sonen, hennes käraste i lifvet, derför hände det
nu, likaledes för första gången, att modren gaf efter.
„Du må göra det“, sade hon; „jag går ur lifvet och du
är mitt enda barn. Jag skall försöka minnas, att du alltid varit
en god son och icke mera säga något emot henne. Du är
gammal nog att följa din egen vilja och bära följderna“.
„Förlåt ni mig, mor! Jag talade som jag ej bordt, men
ni retade mitt sinne och Mari är mig kärare än sjelfva lifvet.
Hvad bryr jag mig om onda tungors etter! Hon är bättre än
de egenrättfärdiga, som smäda det stackars barnet. Gud gifve,
att hon ville låta mig vårda och skydda henne!“
VI.
Det var en härlig sabbatsqväll! Mari satt på sin
älsklingsplats, och rosenbönorna, som gumman Wik i många år allt sedan
mannens tid brukat odla, slingrade sig upp omkring ingången, så
att de bildade den täckaste ram kring den på tröskeln sittande
flickan. Då han närmade sig, uppsteg hon och en fin rodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
