Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
väg bar åt den sidan af egorna, att han tittade in hos gumman
Wik och språkade en stund med den aktningsvärda gamla. Sedan
Mari vistades hos henne kommo äfven oftare än förr sändningar
af mjölk, varmbröd eller dylikt till Wikskan. Af verklig och
medfödd grannlagenhet undvek han att någonsin gifva något
direkte åt Mari. Sin arbetslön erhöll hon vanligen af mor
Bergström sjelf.
Småningom passade det så, att rusthållar Bergström ofta
om söndagsaftnarne gjorde en påhelsning hos Wikskan. Var det
vinter, så träffade han då ofta Mari, som vid skenet af spiselelden
läste för sin gamla vän, och hon läste utmärkt bra, eller sjöngo
de båda qvinnorna, Mari med sin klara ungdomliga, den gamla
med sin darrande stämma tillsammans någon psalm eller andlig
sång. Bergström satte sig då ned och språkade med dem.
Stundom medförde han någon bok eller evangelisk tidning, dem
till stor glädje, emedan deras bokförråd, ehuru det innehöll den
bästa boken, ej var stort. Böckerna gåfvo anledning till utbyte
af tankar och besöken blefvo allt längre. Bergström var en för
sitt stånd bildad man och road af läsning; han fann snart stort
nöje i att samtala med Mari — som likväl städse förblef blyg
och tillbakadragen — och fann, att hon hade ett klart förstånd
och ett sinne, lika älskligt som hennes yttre. Den rike och
ansedde rusthållaren lärde sig derunder att älska synderskan, den
af verlden förkastade, så högt att han kände, det endast hon
kunde göra honom lycklig.
Barnet fäste sig vid den saktmodige vänlige mannen, som
alltid medförde något åt honom — ett rosigt äpple, en leksak
eller dylikt, och modren? — Hvad under om den stackars Mari
af innersta hjerta höll af en man, som var den ädlaste och bäste
hon lärt känna — hon, som en gång gifvit sitt hjertas rena
guld för oädel metall!t — — Hvad under, om söndagsaftnarne
blefvo hennes lyckligaste tid?
Gumman Wiks stuga låg aflägset i skogen och man var ej
van att spionera på den aktade mannens företag, derför voro
hans besök der en hemlighet för alla. Det blef derför som ett
åskslag för den stolta modren, då han meddelade henne sitt
beslut att taga Mari till hustru, om hon ville ha honom till man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
