Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
byggnaden, inhägnades af ett rödmåladt staket, invid hvilket
rönnar på regelbundet afstånd från hvarandra för länge sedan
blifvit planterade. Stora rönnar växte äfven mellan trapporna
och skymde något de mot gården vettande fönstren.
Hvem har väl sett en sådan eller liknande bondgård i vårt
land, utan att känna ett egendomligt hemtrefligt behag möta en;
det är likasom en flägt från förgångna tider, ty sådana voro ju
de gamla herrgårdarna på en tid, då lyx och comfort voro
okända, då brasan i den stora salsspiseln utgjorde hela
belysningen, utom vid högtidliga tillfällen, då gula hemstöpta ljus i
tenn- eller sifverstakar stodo på bastanta omålade ekbord, då
husmodren satt i spinnstuga med döttrar och tjenarinnor, och
»sagor vid spiseln“ förtäljdes, då väfstolarna slamrade och alla
gingo klädda i hemväfda kläder, utom i allra högtidligaste lag,
då väl siden och kläde kunde framtagas ur de stora kistorna.
Från boningshusets motsatta sida hade man fri utsigt öfver
viken och fjärden; en med några äppleträd planterad sluttande
gräslinda låg framför byggnaden åt sjösidan.
Invändigt herskade största ordning och renlighet — det
var en sägen inom socknen, att man kunnat spisa middag på
nämdemanskans stugugolf — och sannt var, att det hölls så
hvitt, som vatten, sand och trägen skurning förmådde göra det.
Den stora stugan, hvilken äfven i de förmögnaste bondehus, der
stora våningar, hvilka för statens och kalasens skull måste finnas,
stå tomma, tjenar till sof-;, mat- och arbetsrum samt kök och
bagarstuga, var en ögonfägnad med sin stora hvitmenade spisel,
som i fyrkant utsköt från ett hörn af rummet, och hvars ena sida
upptogs af en ofantlig hällplåt — en nyhet som den annars
konservative nämdeman Rosenberg infört — sina blänkande klara
fönster, med hvita befransade gardinstygs fönsterkappor, sina
välskurade bord, stolar, bänkar och pallar. Och hvem kunde väl
se sig mätt på de blanka koppar- och tennkärlen, hvaraf väggar
och hyllor glänste. Öppnades sedan dörrarna till de båda stora
rödmålade skåpen, så kunde man få fägna sina ögon med
beskådandet af silfver, glas och porsliner, duktyg och lärfter. Och
dröjde man, så kunde man få höra den stora fullmånslika
väggklockan vid dörren till husbondfolkets kammare med ett väldigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
