Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
nämdemanskans, som genom präktiga presenter af dräller, stora
ostar och dylikt visade sin erkänsla för den gästvänskap Clara
åtnjöt och — äfven litet smekte sitt eget högmod.
HI.
Men Clara har varit länge nog på hemvägen från sin
favoritplats till gården. Då hon trädde in genom gårdsgrinden, såg
hon af kärrorna, som stodo vid kärrlidret, och de på åkerkullen
tjudrade hästarne, att slägten från Grankulla var på besök.
Grankulla rusthållaren, en bror till nämdemanskan, hade under
hennes bortavaro anländt med värdinna och dottren Victoria.
Efter ömsesidiga helsningar hjelpte Clara med gästernas
undfägnande, ty nämdemansmor hade sin lilla skrytsamhet tillika
med en riklig portion verklig välmening och frikostighet, och det
tillgick alltid „hederligt“ på Vreta.
Man språkade om hvarjehanda, om nye pastorn, som i dag
predikat sin inträdespredikan, om „skonaren“, som byggdes på
varfvet vid Grankulla, om Victorias långa bomullstygsväf och om
Vreta väfvarne, som vackra och hvita lågo på gårdslindan, men
först och främst om „Kalle“, Grankulla rusthållarens äldste son
och välbestäld kapten, om hans förmånliga frakter, om hans nya
byggning nere vid varfvet, om hans unga häst, allt under
häntydningar på att han borde gifta sig och huru bra hans hustru
skulle få det, ja hon skulle „må som perla i guld“.
Clara förstod mycket väl, hvartill allt detta syftade, ty att
hennes egna föräldrar och Grankulla slägtingarne gerna skulle
se, att hon sjelf blefve denna „perla i guld“ var ingen hemlighet.
Hon teg nu visligen och tänkte sina egna tankar dervid;
hon ansåg klokast att „ej väcka björn som sofver“. Det blef tids
nog att tala ut, då det blef allvar af. Hon språkade således
gladt och med det behag, som var henne eget, med moster och
Victoria, bar vattnet till romtoddyn ut på trappan till nämdeman
och Grankulla rusthållaren, hvilka sutto der med sina långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
