Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
höll sin far i handen, utan att säga ett ord. De förstoda
hvarandra väl, dessa två.
Snart gjorde Clara sitt inträde i öfverste Ädelkronas hus
och de båda flickorna jublade högt, medan Claras glädje var mera
stilla.
„Våra flickor må få sin nya leksak“, hade öfversten yttrat,
»jag ser intet ondt i att en flicka i Clara Rosenbergs ställning får
inhämta litet kunskaper; det kan enligt min tanke blott gagna
henne i framtiden. Annat vore om vår gosse lefvat“, härvid ljöd
en tung suck, „då hade jag ej så lätt gifvit mitt bifall till det
här arrangementet“.
Öfverstinnan såg med tårar i ögonen bort öfver fälten, der
socknekyrkans tornspira syntes. På den lummiga kyrkogården
hvilade hennes ende son, en lofvande och särdeles älskvärd
yngling, som för ett år tillbaka nedbäddats der, och modershjertat
skulle aldrig upphöra att sörja sin älskling.
Mamsell Freder — frökentiteln var vid den tiden icke ännu
i bruk, utom för adliga fruntimmer — var den som hyste de flesta
betänkligheterna, men blott af välvilja för barnet, som skulle så
att säga omflyttas i en fremmande jordmån och kanske sedan
aldrig fullt slå rot i fädernejorden. Å andra sidan var det henne
omöjligt att tillbakavisa en efter kunskap sökande varelse, och hon
hade ej heller hjerta att genom något „men“ grumla de kära
barnens lycka.
Den ställning Clara skulle intaga i huset, såsom „om hon
skulle spisa inne vid bordet, då det var gäster hos familjen, hvar
hon skulle bo“ o. s. v. omnämndes väl, men det ifrågasattes
likväl aldrig annat, än att hon skulle behandlas som flickornas gäst
och jemnlike. I Ädelkronska huset bevisades aldrig någon
godhet till hälften eller så att den på något vis föll tungt på den
mottagande. Claras egen medfödda goda takt gjorde, att hon
alltid visste sin plats, aldrig var påflugen eller bondblyg. Snart
var hon älskad af alla i huset, äfven af tjenarne, och Sigrid och
Agnes höllo af henne som en syster. Claras vistelse på
Linnarnäs, derifrån dock ofta gjordes påhelsningar i hemmet, förlängdes
långt öfver hvad först varit ifrågasatt med allas fulla bifall, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
