Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
deri; det var ett friskt lif att betrakta de många båtarna,
fiskarene, fiskrenserskorna, fiskköparne och de såkallade „finnarne“.
Hvarifrån det sistnämnda uttrycket härleder sig är
svårförklarligt, ty dermed menas folk, som emot kaffe, bränvin eller
något annat ät- eller drickbart vill tillbyta sig fisk; stundom
äfven kreatursfoder, halm eller hö, men äfven fattige, som begära
detta för intet. Troligt är det likväl, att det kommer från
finna i bemärkelsen af „få“. Man kunde äfven antaga, att folk
från finska talande församlingar brukat komma och tillbyta sig
fisk och att detta gifvit anledning till denna benämning. En
sådan byteshandel idkas ännu i skärgårdsförsamlingar, då man mot
strömming tillbyter sig råg. Förr hörde man ofta frågan hvad
fisken kostade besvaras helt tvärsäkert med: „Tunna för tunna“.
Men i senare tider har troligen priset ofta varierat på spanmål
och fisk, hvarför det mest börjat beräknas i penningar.
Vreta hade naturligtvis sin stora „sköthage“ och båthamn.
Det hade varit ett stort fiskstimm om natten och man väntade
god fångst, hvarför så många händer som möjligt vid arbetet
behöfdes. Gamla Stina skulle bära till stranden den stora
kaffepannan, ty nämdemanskan hade för sed att vid sådana tillfällen
gifva extratraktering, och Clara skulle derför snart lemna sin väf
för de husliga göromålen, som voro något ökade emedan man
hade gäster i gården.
Ett mycket godt förhållande ràddo mellan Clara och hennes
mor; att börja med, då Clara kom till det „fina herrskapet“, rörde
sig många olikartade känslor inom modrens oroliga själ. Den
mest berättigade var en fruktan att barnet genom aflägsnandet
från hemmet skulle bli fremmande för de sina; hon befarade
äfven att dottren skulle bli oduglig för sitt stånd, men icke heller
duglig för något annat; dertill sällade sig ett slags afundsjuka
på Lottas, hennes favorits, vägnar öfver Claras öfverlägsna
„lärdom“, men tillika en viss ringaktning för denna lärdom, som
hon aldrig haft behof af — och hvem förstod väl bättre än
nämdemanskan att sköta om sitt hus och allt hvad en qvinna
behöfver veta — och hvars nytta hon icke förstod. Det hade
också icke alltid varit lätt, äfven med Claras förträffliga lynne,
att fullkomligt lugnt taga emot de stickord och ogrannlaga yttranden,
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
