Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
der det fanns ungdom hade sin crocketplan. Man ämnade sjunga
och hade inöfvat fyrstämmiga sånger under ledning af studenten
Alm, som var „stor sångare“ och varit med i en studenttolfva.
Man väntade talrika gäster från nära och fjerran, och bland dem
gamle baron Vernersköld med sin friherrinna.
Clara hade i många dagar nästan oafbrutet vistats på
Linnarnäs — vännerna kunde icke undvara henne, hon behöfdes
ständigt, och en som fann att han ej kunde lefva henne förutan
var baron Alarik. Under dessa dagar och med skilsmessan för
ögonen hade det blifvit honom klart, att Clara var hans
lefnadslycka, ja allt för honom. Utan strid med ideer, som hos honom
genom uppfostran inplantats, gaf han icke vika för sin kärlek,
och hade han förstått, huru farlig Clara för hans lugn skulle
blifva, innan denna kärlek blifvit starkare än hvarje annan känsla,
utom vördnaden för hedern och det rätta, så är det troligt, att
han försökt öfvervinna den, ty medfödd och inplantad bördsstolthet
är mäktig, men mäktigare än kärleken hos en sådan man som
baron Alarik Vernersköld för en qvinna sådan som bondedottren
Clara, är den icke. Hon eller ingen skulle bli hans maka och
för att vinna henne ville han uppbjuda allt!
Han emotsåg mycket motstånd hos sin bördsstolte far men
intalade sig att denne, blott han skulle få se Clara, måste intagas
och vinnas af hennes skönhet och älskliga väsen. „Hvem kunde
väl emotstå Claras tjusning?“ tänkte Alarik och man måste
förlåta honom det. Han var visserligen icke så ung att han bort
hysa alltför stora illusioner, ty han var tjuguåtta år, men kärleken
och hoppet hafva en underbar förmåga att låta en se saker och
förhållanden i rosenrödt.
Motstånd från sin mors sida väntade han icke; han kände
henne för väl dertill. Han visste att hon visserligen hellre
mottagit en svärdotter „af stånd“, men tillika att hon hade ett
ömt modershjerta för ende sonen och för hans skull kärleksfullt
skulle mottaga Clara till dotter. Och hvem passade väl bättre
dertill än Clara! Dessa båda skulle så väl förstå hvarandra,
och den milda modren få just hvad hon längtat efter — en
dotter, och en dotter fullkomligt efter sitt sinne; i allt utom att
hon ej var högboren. Men hvad gör det väl om liljan uppvuxit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
