Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
på höjden eller i dalen, då dess doft är lika ljuf, dess fägring
lika ren?
Och Clara? Hon var säll och lefde i »nuet“. Hon
uppblomstrade allt skönare. Hon tänkte hvarken på forntid eller
framtid, den närvarande stunden var allt. Icke ett ord om
kärlek hade växlats emellan Alarik och Clara; de voro också nästan
aldrig allena, men kärlekens instinkt sade henne att hon var
honom dyrbar. Sedan han fattat sitt beslut blef hans ridderliga
hyllning äfven sådan att flere än hon väl märkt den, om icke
alla just i dessa dagar varit upptagna af många skilda
intressen.
En märkte den, hade länge anat att Alariks hjerta
tillhörde Clara, ja förr än han sjelf visste deraf, och denne var —
Sigrid. Äfven Sigrid hade oombedd skänkt sitt unga hjerta åt
Alarik, den mest ädelt manlige, den bäste man hon utom sin far
lärt känna. Hon hade gjort det utan tanke på genkärlek, utan
en aning om föräldrarnes planer och förhoppningar; Alariks
föräldrars nemligen, ty hennes egna hyste alltför stor fruktan
att genom döden förlora sitt barn för att uppgöra planer för hennes
framtid, och de hade ingen hast att bortgifva den ena dottren, då
det nu var afgjordt att de skulle mista sin Agnes.
Sigrid såg Alariks, såg äfven Claras kärlek, dolde sin
hemlighet väl — det var den enda hemlighet hennes unga lif
någonsin egt — och ingen afundsjuka uppsteg i hennes rena
hjerta öfver att vännen vunnit det, för hvars vinnande hon sjelf
velat gifva sitt lif. Ingen, ingen skulle få veta hvad Sigrid led, det
var en börda som hon måste bära ensam, det kände hon, och
så framgick hon med leendet på läpparna och sorg i hjertat;
hon unnade Clara Alariks kärlek, men det kändes bittert att
vara „intet för honom, som var allt för henne“. Och under allt
detta förklarades hennes älskliga yttre till en skönhet, som det
förr icke egt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
