Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Sömnen kom icke så fort, hvarken till den lyckliga eller
till den olyckliga, men den kom slutligen och i drömmen voro
båda lyckliga.
IX.
Det är ljufligt att vakna till lycka och fröjd, men äfven
den, åt hvilken intet hopp ler, måste vakna, så äfven de båda
slumrerskorna.
Clara rörde sig likväl ännu som i en dröm, och hvad hon
föregående qväll upplefvat var nu, då solen sken högt på himlen
och menniskorna med deras vanliga lif och väsen rörde sig
omkring henne, knappt som en verklighet. Med Alarik fick hon
att börja med blott växla en blick och en handtryckning, men
med detsamma visste hon äfven att allt var sannt och ingen
villa. Sällskapet, nu betydligt mindre, roade sig som förut; man
företog en promenad i parken och derunder fick Alarik tillfälle
att ostörd tala ett par ord med Clara. Denna skulle så som förut
bestämdt var fara hem samma qväll; Alarik skulle följande
dagen infinna sig för att af nämdeman Rosenberg begära hans
dotter, sedan han likväl först talat vid sina egna föräldrar. Utan oro
för framtiden njöto de båda unga och lyckliga några stunders
kortvarig fröjd, som så snart skulle förbytas i sorg — ja fortare
än vårens kortlifvade blomster förvissna.
Man gjorde åtor musik och Alarik, som sällan sjöng utom
i qvartetter eller trior, lät förmå sig — han visste väl för hvems
skull det skedde — att sjunga Schuberts „Der Wanderer“.
Han sjöng denna härliga sång med stor innerlighet och
hans utförande gaf åt slutorden en annan betydelse än den
egentliga — de tycktes säga att den sökande ändtligen funnit
det fåfängt sökta, funnit lyckan. En förstod det, och hvad hon
tänkte „vet Freja och skalden“ — hade vi så när sagt, om det
ej tyvärr blifvit alltför ofta sagt redan här i verlden och derför
utslitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
