Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Mot qvällen hade de unga spridt sig ute i det gröna; i den
grupp dit Clara för tillfället hörde blef det fråga om några
utsigter, dem en ung målare, som en tid vistats i trakten, i blyharts
tagit af några vackra partier på Linnarnäs. Gästerna önskade
se dem och Clara erbjöd sig att hämta dem.
»Jag är rädd att du får söka förgäfves, Clara lilla“, sade
Agnes „ty jag kan ej erinra mig hvar de finnas. Vi ha ej på
länge haft dem framme“.
I öfre våningen, åt samma sida der gästrummen voro belägna,
låg innerst ett litet kabinett, hvaröfver husets döttrar disponerade.
Det innehöll det öfvergifna dockskåpet samt många andra skatter
och minnen från barndomen; böcker, ritsaker och portföljer
förvarades der äfven. I flere af de sistnämnda letade nu Clara, men
som Agnes förutsagt förgäfves. Vyerna voro särdeles vackra och
Clara ville gerna visa dem för en af de unga qvinliga gästerna,
som hon mycket tyckte om, derför beslöt hon att icke vända
tillbaka med oförrättadt ärende och sökte oförtrutet. Portföljerna
hade hon för mera beqvämlighets skull utbredt omkring sig på
golfvet der hon slagit sig ned, ty i det lilla rummet fanns intet
bord så stort att det rymt dessa.
I förmaket utanför kabinettet hade emellertid tvenne
personer inträdt — det var Alarik och friherrinnan Vernersköld.
De samtalade, men helt lågt; plötsligt hörde Clara friherrinnan
säga:
»Den dotter du, min son, tillför mig skall vara mig kär.
Att du valt henne är en borgen för hennes värde. Jag är beredd
att mottaga Clara som min dotter“.
Clara hade velat uppresa sig från golfvet — hon var icke
i stånd dertill, hennes hjerta klappade förfärligt, äfven af blygsel
att hon mot sin vilja måste begå en så grof ogrannlagenhet som
att lyssna.
Friherrinnan fortfor: „Men har du betänkt dig väl? Din
far skall aldrig, om ej ett underverk sker, gifva sitt samtycke“.
Hon sade detta med den djupaste smärta. Alarik svarade:
„Tack, min älskade mor, för att jag ej heller denna gång
misstagit mig om dig! Jag visste, att du skulle svara så som du
gjort. Hvad du och Clara skola älska hvarandra!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
