- Project Runeberg -  Sex små berättelser af Aina och Eva /
170

(1880) Author: Edith Forssman, Fanny Forsman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

„Min mor hade rätt, men hon ger oss sin ömmaste
moderliga välsignelse. „Gud välsigne dig och den ditt hjerta valt“
voro hennes ord. Hennes välsignelse följde mig på min färd
hit och hennes kyss ger jag dig nu, min brud“, sade Alarik.

Clara drog sig sakta men beslutsamt tillbaka och sade:
„Hon är så god och ädel. Huru gerna hade jag ej velat vara
din mors dotter, Alarik — men det kan icke ske. Jag skall
aldrig stå emellan dig och din far, min Alarik. Jag älskar dig
så högt och har ett så fullt förtroende till din högsinthet, att ej
en tanke på att du någonsin skulle komma att ångra det du
tagit en dotter af folket till din hustru får insteg i min själ,
men utan din fars fulla samtycke blir jag icke din hustru Min
far skulle heller icke gifva sitt samtycke till att hans dotter
trädde inom en slägt, der hennes börd vore en skamfläck — han
har äfven sin stolthet; hvilkendera är mera berättigad?“

Alarik försökte fåfängt de ömmaste böner; han förebrådde
Clara att hon icke älskade honom, att hon var likgiltig för hans
smärta.

Tårar runno utför Claras kinder, hela hennes fina gestalt
darrade — det var så smärtsamt att sjelf bortvisa sin lycka —
men hon förblef fast. Hon kände att hon måste och borde
afslå hvarje dagtingan med hvad hon ansåg rätt.

»Vi äro unga“, sade hon, „vi älska hvarandra, vi kunna
vänta på lyckan, och vinna vi den icke, så behålla vi åtminstone
vår samvetsfrid “. ;

„Jag vill icke, kan icke taga ditt beslut som
oåterkalleligt“, sade Alarik.

„Det är dock så; utan din fars bifall kan jag icke bli din
hustru“, sade hon med en sakta suck.

„Älskade Clara, kan ingenting förändra detta?“ frågade
han. :

„Nej min vän; om underverket, som din mor kallade det,
sker, om din far ger sitt fulla samtycke till ditt giftermål med
mig, skall jag med glädje bli din hustru och dina föräldrars
lydiga dotter — men annars icke. Gud vet hvad det kostar mig
att visa ifrån mig min lefnadslycka“, sade den stackars Clara
och dolde ansigtet i händerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free