169 (Sex små berättelser af Aina och Eva)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169
af groft, men väl blekt blårlärft; genom fönstren, på hvars
poster blommande balsaminer, röda och spräckliga, och geranier
stodo, sken solen klart in i rummet på nämdemanskans sax, på
golfvet, der snygga trasmattor bildade ett snedt kors, och på de
blanka koppar- och tennkärlen.

Baron, som nu var gammal bekant i gården, bjöds af
värdinnan att stiga in i salen, men frågade genast efter Clara.

Clara var på sin vanliga plats vid klefstranden, som
Claras lilla paradis kallades, och hade tagit sin sömnad med sig
dit, men nämdemanskan skulle strax skicka Stina efter henne.

Nej, så mycket besvär behöfdes icke, baron Alarik hittade
nog vägen till stranden; han kunde gå och uppsöka Clara, om
nämdemanskan tillät det — och det gjorde hon naturligtvis.
Det var ingenting ovanligt att baron Alarik, då han var ute på
sjön för att fiska eller annars, framförde något ärende från
herrskapet på Linnarnäs.

* *

Clara hade sett Alariks båt, hon väntade honom beslutsam
men med högt klappande hjerta.

Åter satt hon under häggen, men häggen var för länge
sedan utblommad likasom Claras korta lycka.

Så snart hon såg honom, åt hvilken hon skänkt sitt hjerta,
förstod Clara att det gått som modren förutsagt, ty i hans
ansigte lästes tillika med den innerligaste kärlek ett drag af
trötthet, som tydde på en utkämpad storm.

Clara räckte honom handen och sade: „Hvad har din
far sagt?“

Det ryckte till i Alariks läppar vid minnet af fadrens
grymma ord och han kunde dervid ej få ett ord öfver sina egna.
Han omslöt blott hårdt Claras hand.

»„Alarik“, sade Clara, „jag måste först säga dig, hvarför
jag i går for bort utan afsked“. Hon berättade nu huru hon,
som hon ansåg det, genom en Guds skickelse blifvit tvungen att
lyssna till hans och modrens samtal och upprepade sin fråga:
„Hvad har din far sagt?“

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025 (www-data) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sexberatt/0177.html

		Sex små berättelser af Aina och Eva / 169 (1880) Author: Edith Forssman, Fanny Forsman Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|