Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
XI.
Dagarna förgingo. Clara var ofta hos sina vänner på
Linnarnäs, ehuru landvägen, som var betydligt längre, sträckte
sig omkring viken och förbi kyrkan, nu ofta måste anlitas då
höststormarna började.
Nämdemansmor förde nu dagligen talet på Grankulla Kalle
och man sammanträffade ofta med slägten. Den stackars Lotta
var ej så rask och glad som förr, och modren, som aldrig
brukade tycka att någon arbetade för mycket, emedan hon sjelf hade
stor vilja och förmåga i den vägen, började dock tro, att flickan
»„förtagit sig“ på den tunga bolstervarsväfven, som nu „tät som
skinn“ låg i skåpet färdig att klippas och sys till „Claras
utstyre“, som modren sade.
Man hade kommit till löffällningstiden och Sigrid, som
länge bortvisat tanken på att hon skulle vara sjuk, måste
erkänna att hon var trött och matt, och minsta ansträngning
framkallade en hög rodnad på hennes aftärda kinder. Alla
möjliga preservativ, som föräldrarna låtit henne begagna, hade
tjenat till intet. Modren såg huru det skulle gå — hon hade
sett det en gång förr.
Clara var mycket hos Sigrid denna tid. Allt hvad
läkarekonst, kärlek och vänskap kunde göra för henne gjordes, men
det blef snart ögonskenligt att ingenting kunde hålla henne qvar
på jorden. Alarik uttryckte i sina bref till öfversten det
innerligaste deltagande och sände de varmaste helsningar till Sigrid.
De gjorde henne stor glädje; ju mer hon beredde sig till
flyttning och närmade sig evigheten, dess mera blefvo jordens qval,
likasom dess fröjder, blott minnen.
Clara hade haft tvenne bref från Alarik, deri han
upprepade sina böner att hon skulle ändra sitt beslut, men hon
förblef fast, och han kunde blott älska henne högre emedan han
måste högakta henne ännu mera.
En dag då Clara, som dröjt ett par dagar på Linnarnäs,
der Sigrid varit sjukare än vanligt, gick hemåt, träffade hon på
vägen helt oförmodadt sin kusin Kalle, kapten Granström eller
Grankulla kapten, som han kallades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
