Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Om giftermålsförslaget icke varit, så skulle hon med nöje
återsett den hederlige Kalle, men nu blef hon ganska betryckt
till sinnes, ty hon visste att en storm förestod, likväl icke från
Kalles utan från den gemensamma slägtens sida. Dock var det
omöjligt att möta Kalles innerligt glada, trohjertade, fula
ansigte utan att helsa honom med ett vänligt leende, och så gjorde
Clara.
Kalle hoppade genast ned ur sin nya kärra, som glänste
af fernissa så att det stack i ögonen, och skakade hand med
Clara.
„Får jag bjuda dig att åka hem?“ frågade han.
„Tack“, sade Clara och Kalle hjelpte henne sedan artigt
upp i kärran. Han berättade att han föregående dagen
hemkommit för att bli „vinterliggare“, samt att han på vägen till
kyrkbyn varit inne och helsat på Vreta farbror och faster. Sedan
föll talet på hans unga och vackra häst som de åkte med; Clara
berömde den och det gladde den hederlige sjömannen, som, ehuru
han mest plöjde vattnet, hade en liten svaghet för granna hästar.
Man talade vidare om skonaren, som snart skulle skjutas ut och
om det stora kalas rederiet då skulle hålla, om Kalles nya
byggnad, som nu var alldeles färdig och invid hvilken han ännu
på hösten tänkte anlägga trädgård. Clara ingick helt systerligt
på alla dessa ämnen. Slutligen sade Kalle som om han fattat
ett raskt beslut:
»Jag är bra glad, att jag fick råka dig så här utan att
de andra veta af det. Far och mor gå ihop med mig der hemma,
att jag skall fara i friareärender till Vreta. Jag kan inte
begripa att de inte förstå att du är tusen gånger för god åt mig.
Du har nog alltid sett, att jag hållit dig kärare än allting på
jorden — det har jag gjort sedan du var en liten en och lekte
med barkbåtarne som jag täljde åt dig — men jag har så
mycket vett och skam i mig, att jag kan se huru en simpel
sjöman, som jag, inte är man för dig. Det är som att sätta i
bredd en smäcker lustjakt och lådjan der“ — de åkte just längs
stranden, der en lastpråm låg förtöjd, och Clara måste le åt hans
yrkesmessiga liknelse — „men skulle du vilja taga mig, så vet
du att ingen, huru förnäm och vacker och lärd han än må vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
