Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
kan hålla dig kärare än din gamle kusin Kalle, som vore färdig
att gladeligt lägga sig ned och dö för dig“.
Tårarne stego Clara i ögonen. Det låg någonting oändligt
rörande i Kalles ödmjuka och stora kärlek och hon hade velat
göra mycket för honom, blott icke bli hans hustru.
Hon tackade honom hjertligt, sade att ett anbud af en så
god och redlig man som han var en heder för henne, men att
hon troligen alltid skulle förbli ogift, af skäl som hon ej nu
hade rätt att förklara, och önskade att han måtte glömma henne
eller blott tänka på henne som en god vän, en syster, samt att
han snart måtte få en så god hustru som han förtjenade.
„Tack för din vänskap Clara“, sade Kalle. „Jag hade ju
heller aldrig väntat att du skulle taga mig. Jag skall alltid
älska dig som man älskar en vacker stjerna, som står så högt,
att man aldrig kan nå den, och behöfver du en väns, en brors
bistånd här i verlden, så finner du det hos Kalle Granström“.
Upptagna af tankar tego de en stund; slutligen sade den
alltid praktiske Kalle: „Men nu kommer knuten! Hvad skola vi
göra med hela slägten? Det blir ett fasligt väsen“. Kalle såg
fundersam ut och Clara svarade halft modlöst:
„Det blir visst svårt, men stormen skall gå öfver“.
»„Men sådana stormar äro ingen laber kultje“, sade Kalle
betänksamt, ty han visste att stackars Clara skulle få värst af
den — sjelf hade han „nog nacke som tålde“, menade han —
men nu skulle „Claras förnämhet“, som varit mången af slägten
en nagel i ögat bli „skamfilad“, som han i sitt sinne uttryckte
sig. Plötsligt utbrast han så häftigt, att Clara hoppade högt i
kärran.
„Vill du ha mig till svåger?“
»Ingen ville jag heldre än dig ha dertill“, sade Clara och
såg storögd på honom.
„Topp, då är det afgjordt! Jag friar till Lotta. I morgon
dag kommer jag och frågar om hon vill ha mig!“
Clara såg förfärad på honom; hon förstod huru stort det
offer han för henne ville göra var, ty hon kände honom väl och
att det sista han nu i verlden velat göra, var att gifta sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
