Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
XH.
Medan Lotta, nu en lycklig brud, fröjdade sig åt de
präktiga fästmanspresenterna samt väfde och sydde till sitt utstyre,
Clara med stilla undergifvenhet lemnade sitt öde i Hans händer,
som leder menniskornas hjertan dit Han vill, och Agnes med
hvar post mottog långa bref från sin fästman, beredde sig Sigrid
till flyttning från det jordiska hemmet till det himmelska.
Clara ville hon ständigt hafva hos sig och slutligen fick hon
ej alls lemna henne. Ingen kunde så som Clara lägga Sigrids
kuddar, då febern brände och den tärda kroppen ej hade någon
*ro under de långa nätterna, men ingen kunde heller med större
ömhet vårdat henne än Clara, ehuru alla täflade om att få visa
henne sin kärlek.
»Jag lefver tills första snön faller“, sade hon en dag. Då
hon såg Claras ögon fyllas af tårar tillade hon:
»Gråt icke, älskade vän, jag vill ej att någon skall gråta
öfver mig. Jag är så nöjd att få gå till mitt rätta hem“. Och
hon såg så nöjd men tillika dervid så trött ut, att det skar Clara
i hjertat.
En qväll, det var den sista hon lefde, ty då den sena
decembermorgonen grydde, flydde den trötta anden från det
jordiska omhöljet, sade Sigrid då Clara en stund var allena med
henne:
„Kom hit helt nära mig, jag har så svårt att tala. Jag
vill säga dig något, blott åt dig allena. Jag vet att Alarik älskar
dig och att du älskar honom. Jag skall bedja för er lycka då
jag kommer inför Guds tron. Jag älskade honom en gång med
jordisk kärlek, nu får jag älska honom med en himmelsk“.
Det var med stor svårighet hon förmått tala så mycket.
Clara gret bitterligen öfver vännens lilla afmagrade hand och
kysste den.
»Sörj icke, älskade Clara, den smärtan har gjort mig godt
och beredt mig till min flyttning. Jag inser nu, att allt som
skett är det bästa. Om han älskat mig skulle det varit mig svårt
att gå bort och han skulle sörjt. Helsa Alarik från mig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
