Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
från en tillgifven vän. Gud välsigne dig och honom“. Detta
sades under flera afbrott och med svårighet.
Af sina närmaste tog hon ett ömt afsked och tackade dem
för deras kärlek; äfven af de gamla trotjenarene, som hon sett
hela sitt lif, tog hon ett hjertligt farväl. Sedan talade hon blott
några afbrutna ord såsom: „Sörjen icke“. — „Jag går hem“. —
»Jag vet att min Förlossare lefver“. — „Det dagas“.
Dessa voro hennes sista ord. Den matta decembersolen
trängde in genom fönstret, en trött ande hade genomkämpat
dödsmörkret och gått till de ljusa landen der „solen ej går ned“.
Snön föll i lätta flockar. Snart föll den öfver en ny graf
på kyrkogården. Med undergifven sorg buro föräldrarne, systern
och Clara förlusten af henne, hvars lif varit som ett solljus för
dem alla.
Många vänner deltogo i deras sorg, deribland varmast
Alarik.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
