Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vvid sexton ôr.
Af Eva.
Första kapitlet.
Ä9
inns det något härligare än att vara sexton år och ett om-
huldadt barn i ett godt hem; ej veta af en enda sorg —
ej ens den „att mustaschen växer trögt“ — och le mot hela
verlden, så att verlden ej kan annat än le igen!
Jag var äldsta dottren i en talrik familj; utom en äldre
bror Axel som var student, hade jag tvenne systrar om tolf och
tio år, Hulda och Ebba, tre yngre bröder och „lilla syster“, den
tvååriga Anna, allas vår älskling. Min rara, präktiga pappa
hade en domsaga och bodde på sin vackra egendom Moisio;
mamma — ja huru skall jag beskrifva henne? För mig var
hon begreppet af allt godt och förträffligt, och jag tror att
de flesta måste hålla af henne, om än en och annan ville påstå
att hon „skämde bort barnen“, „var för slapp med dem“, och så
vidare. Jag tror att de som sade så misstogo sig, ty när så
behöfdes hade hon ett sätt, som gjorde att ingen någonsin satte
sig emot hennes vilja; hon hyste blott den förnuftiga åsigten,
att ej genom onödig stränghet likasom utmana till uppstudsighet.
Utom de egna åtta barnen räknades till familjen en
slägting på långt håll, Gustchen Grundell, som pappa var
förmyndare för; hon var ett år äldre än jag, fader- och moderlös, och
hade vistats hos oss i flere år. Hon och jag hade läst
tillsammans för „Bonne-Amie“ och voro goda vänner; nu hade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
