Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
afbrännandet af blå bengaliskt eld, den tant Emelie, jag vet ej
hvarifrån, lyckats anskaffa. För detta ändamål hade en af våra
ungherrar gömt sig bakom bordet hvarpå vi stodo. Skärmarna
drogos åt sidorna, den bengaliska eldens hemska blåa sken
upplyste allt och i detsamma hörde jag ett förfärligt skrik af: „Eld!
Eva! Vatten! mitt barn! Hjelp för Guds skull!“ och kände i
detsamma, att den stora mattan, hvarpå vi stodo, slogs omkring
mig. — —
En allmän uppståndelse uppkom, man trängde sig omkring
mig och min räddare, och syndaren bakom bordet bad, afbruten
af ständig hosta, tusen gånger om förlåtelse för att han genom
sin oskicklighet varit nära att bränna upp mig. Olyckan hade
kommit deraf att röken från den bengaliska elden slagit honom
så ampert i halsen, och han i sin förtviflan kommit att stöta till
den främsta granen, hvilken åter slagit omkull en af ljustakarna
vid rampen. Det hade sett förfärligt ut, då en röd eldstrimma
under det blåbleka skenet slingrat sig uppför min, eller rättare
Malin Granbergs klädning, och hade kunnat bli något så
förfärligt, att jag ännu i denna dag ryser vid tanken derpå,
om Bernhard Hjelm ej haft så mycken sinnesnärvaro att han
genast qväft elden.
Mamma omfamnade mig under tårar och tackade min
räddare; alla betygade sitt deltagande. Jag hade kommit från
saken utan någon skada, blott med skrämseln, och Malins
klädning hade fått en våd förstörd.
Vi som deltagit i tablåerna voro snart omklädda och dansen
fortfor till midnatt, då soupé intogs, och ännu litet derefter.
Medan gästerna aftroppade satte flere af oss unga flickor,
deribland Gustchen, Malin och jag, oss på gungbrädena i stora
löfsalen. Der var så svalt och behagligt; snart kommo några
af ungherrarne äfven dit, och vi pratade gladt och trefligt medan
vi sågo den ena vagnen efter den andra rulla bort.
Detta blef oss dock ett dyrt nöje, ty det kostade den
stackars Malin Granberg mycket snubbor af tanterna Angelique
och Serafia, för hennes „oerhördt opassande beteende att sitta
derute i löfsalen med unga herrar, utan något äldre fruntimmer
som förkläde“. Detta var tydligt nog riktadt äfven åt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
