Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
lösa“, menade tant Emelie, „utan den varma, vackra och
fruktrika, med gyllene skördar och granna färger“. Högröda
pelargonier i hennes svarta hår, smink på hennes något bleka kinder
och väl afpassade färger på hennes kostym frambragte ett
öfverraskande godt resultat och hon tog sig mycket väl ut, men
lika vacker med sitt olika tycke var Malin Granberg, som
oaktadt alla protester fick lof att uppträda som „vintern“, med
silfverstjernor i håret och på sin hvita drägt. Hennes milda
resignerade ansigtsuttryck egnade sig väl för denna roll.
De fyra tablåerna vunno det varmaste bifall och tant
Emelie ett lika varmt erkännande, och nu återstod blott Undine.
Tant Emelie gjorde sig särskildt mycket besvär med mig. Jag
hade en lång mjuk hvit klädning — Malin Granbergs — ty min
egen förklarades af tant Emelie vara alldeles för mycket kort.
Mitt långa bår var utslaget och på hufvudet hade jag en krans
af näckrosor — smink behöfde jag ej, menade tant. Lyckligt
och väl stod jag ändtligen på en pall ofvanpå det med en grön
matta täckta stora bordet, der tant Emelie utbredde gräs och
vass, att det skulle se ut som om jag stått vid sjöstranden.
Mossväggen var fond och på båda sidor stodo ett par granar.
Men nu kom det värsta!
„Tänk dig nu att du är Undine och skall för alltid skiljas
från din älskare!“ förmanade tant Emelie.
Nu fick riddaren, som var utmärkt vacker i sin granna
drägt intaga sin knäböjande ställning, och tillhölls allvarligt att
„se ut som om han i Undine skådade all sin lefnads lycka“.
Utom att det var något brydsamt, var allt detta äfven så
oemotståndligen löjligt, och jag vågade alls icke se på honom, så att
jag ej vet huru han såg ut, eller hvad han tänkte vid detta
tillfälle, men sjelf kom jag i detsamma ihåg min dröm, och fick
dervid troligen en min som, i brist på bättre, tillfredsställde tant
Emelie, ty hon sade: „att det var bra“, och lät draga upp
ridån, eller rättare sagdt, draga undan tant Ullas stora
sängkammarskärmar, hvilka tjenstgjorde som sådan.
En gång hade vi redan visat oss och blifvit emottagna
med ännu mera högljudt bifallssorl än årstiderna; nu skulle
tablån en gång till förevisas, och kronan på allt skulle blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
