Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
brännblåsor för min skull. Kunde jag neka att låta den stanna
der då han sade att det „lindrade svedan?* — Frågas billigt!
»„Tack!“ sade Bernhard endast, men hans ögon sade
mycket mera! Huru lärde jag mig så plötsligt förstå ögonspråk?
— det må någon klokare än jag utreda! —
Innan Elsa kom tillbaka, och jag misstänker att hon dröjde
länge nog, hade rosen som jag bar vid bältet ombytt plats, och
just som Elsa syntes vid ändan af gången hviskade Bernhard:
„Får jag anse rosen som en underpant på att Eva ej
afslår en bön som gäller mitt lifs lycka, då jag framställer den
i Evas hem?“
Jag vet ej hvad jag sade, ty i det samma kommo barnen
med höga glädjerop stormande utför den ena trädgårdsgången,
företrädda af Kuno som lyckats att fasttaga en ekorre, och Elsa
gående på den andra gången; men Bernhard Hjelm såg icke alls
melankolisk utan helt segerviss ut, hvad det än sedan må ha varit.
Af frukosten och affärden minnes jag föga, blott att
Bernhard Hjelm vid afskedet höll min hand litet längre än
fremmande vid sådana tillfällen bruka, och hviskade ett „Glöm mig
icke!“ som innebar mycket.
Att jag under vägen var tyst märktes föga, då de andra
alla utan uppehåll pratade; att jag gjorde mig skyldig till
åtskilliga distraktioner var betänkligare, och då jag lät korgen
med reskostäggen falla på marken, måste sjelfva den öfverseende
mamma gifva mig en liten förmaning „att ha tankarna med
mig“, hvilket jag för tillfället verkligen icke hade, då jag
sanningen att säga glömt dem qvar på Uotila.
Tionde kapitlet.
Då pappa hörde olyckshändelsen vid tablån omtalas blef
han helt allvarsam och jag såg att han tackade Gud för min
räddning undan en ryslig död; derpå kysste han mig innerligt,
min käre, gode far!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
