Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
vi gingo i den daggfriska trädgården bland Elsas rosor och
talade om de nyss förflutna glada dagarna och om det tillämnade
besöket på Moisio, och satte oss slutligen på en treflig gunga
i ett hörn af den stora parklika trädgården. Plötsligt fick Elsa
i sin förklädsficka tag i en nyckelknippa.
»Vänta ett ögonblick här, Eva“, utbrast hon, „jag måste
gå in och ge fram socker till vaniljgeléeen — mamma bad mig
derom och jag glömde det, då jag råkade dig i trappan. Jag
kommer genast tillbaka1“
En annan hade äfven blifvit lockad till trädgården af den
vackra morgonen — eller kanske af våra ljusa klädningar —
jag har sedermera fått anledning att misstänka det senare, och
häradshöfding Hjelm stod snart bredvid gungan der jag tagit
plats. Jag satt der nu som på nålar, ty jag hade i glädjen och
häpenheten glömt att fråga Axel om vi borde tacka för serenaden,
då vi blott genom honom visste att den var oss ämnad, och om
det kanske skulle se för pretentiöst ut. Men det fick se ut
huru det ville, jag kunde icke låta bli att tacka för den vackra
sången, som gjort oss så stort nöje, och jag gjorde det äfven
utan vidare besinning. Snart voro vi i samtal om den glada
tiden här på Uotila. Bernhard Hjelm började att tala om det
tilltänkta besöket på Moisio och huru det stod för honom som
ett gyllene hopp, och tillade:
„Kan jag, som så nyss varit en fremling för er, äfven
räkna på att få en liten, helt liten del i det glada „välkommen“,
som väntar edra vänner?“
»Ja, ni blir oss hjertligt välkommen, häradshöfding Hjelm!
Jag är säker att pappa riktigt längtar att få tacka er för hvad
ni gjort för mig“, svarade jag.
»„Men ni sjelf, Eva“, sade han och hans vackra ögon sågo
så bedjande ut, „vill ni inte säga om jag äfven kan hoppas
vara välkommen hos er? Vill Eva ej säga: „Välkommen
Bernhard Hjelm!“
„Välkommen Bernhard Hjelm, mitt lifs räddare!“ sade jag
och räckte honom hånden, men innan jag visste ordet af, var
äfven min andra hand fången i hans, som ännu var full af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
