Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första landsortskårernas öppnande
sà lönande som att vinna själar för himlen. En själ är mera värd än
himmel och jord.»
Helt naturligt kunde denna Guds rikes framgång ej få fortsätta utan
särskilt motstånd från fiendehåll. Efter tre månaders tid blev också den
nya kårens möten utsatta för synnerligen svåra och störande
uppträdanden. Första uppenbara orsaken därtill var att en del unga män
förbittrades och ville hämnas, emedan de förlorat gamla vänner i syndalivet,
somliga även sin hjärtans kär. Därtill kom att en i staden utkommande
tidning publicerade ett flertal skandalartiklar om Frälsningsarmén, i
vilka bl. a. officerarna beskylldes för ett uselt liv, ja, det sades till
och med att de hängåvo sig åt vilda orgier i skamlig lusta. Dessa
artiklar hade till författare den ökände doktor Janne Damm och väckte
en storm av förtrytelse och blind vrede mot den nya rörelsen bland
folk, som föga eller intet kände densamma. Den uppagiterade
stämningen kom första gången till allvarligt utbrott en tisdagskväll på
efter-sommaren. Man hade haft en härlig söndag — redan i
morgonbönemötet bad man med fyra själar, och i kvällsmötet blevo sjutton själar
frälsta. Så kom tisdagskvällen. Mötet genomfördes med stort besvär.
Efter detsamma samlades stora skaror av bråkmakare utanför lokalen,
synbarligen för att låta sin vrede gå ut över officerarna, då dessa
lämnade lokalen. Polisen kvarhöll emellertid officerarna i lokalen och
förde dem sedan en bakväg till den närliggande polisstationen, varifrån
de efter midnatt under stark poliseskort transporterades till sitt hem.
Då upphetsningen tilltog och svårartade gatuuppträden kommo till
stånd efter nästan alla möten, beslöt kapten Hellberg i samråd med
polismästaren att tills vidare inställa mötena i Kasino. Myndigheterna
visade sig synnerligen förstående och välvilliga i den svåra situationen.
Landshövdingen, greve G. Wachtmeister, intresserade sig personligen för
Arméns sak och lät framföra sitt beklagande av den nödtvungna
stängningen och sin förhoppning att Kasinos dörrar snart åter skulle kunna
öppnas av Frälsningsarmén.
Då man ej kunde ha möten i Kasino, gjordes »utfall» till platser runt
omkring staden och företogos »manövrar» till andra städer i Skåne.
Söndagen den 9 augusti hade man en »jubelresa» till Hälsingborg. Om
denna, som höll på att sluta synnerligen illa, berättas i Stridsropet:
»Med ångfartyget ’Hven’, som för tillfället var smyckat med en mängd
lysande flaggor, anträdde vi färden från Malmö kl. 7 f. m. och
framkommo till Helsingborg kl. 10. Ett missionshus var upplåtet för de
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
