Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
resandes bekvämlighet. De fingo där avlägga resgods etc. samt, om så
önskades, vistas där mellan mötena. Dessa höllos kl. 11 f. m. och 5
e. m. i Industri- och arbetareföreningens utmärkt lämpliga och rymliga
lokal. Fullkomlig frihet var rådande. Guds Ande verkade. Mångas ögon
fuktades, vilka, enligt vad det sades, aldrig förr varit skumma av detta
slags tårar. De kristna fröjdades. De hade verkligen fått lära känna
oss och insågo, att vi ej alls voro så farliga, som de föreställt sig, utan
önskade oss tvärtom ett hjärtligt välkommen åter.
En stor skara människor åsåg helt tyst och fredligt vår avfärd från
Hälsingborg kl. 8 e. m., och en ännu större människomassa, uppgående
till fera tusen personer, var oss till mötes vid framkomsten till Malmö
kl. 11. Dessa tycktes ha vida mindre vänliga avsikter (att döma av deras
rent helvetiska skrän), och utan tvivel hade det blivit mycket svårt för
oss att landstiga, om ej vår Gud, som aldrig försummar att hjälpa i
rattan tid, hade sörjt för den saken genom att skicka till vår hjälp en
stor polisstyrka, som med blanka vapen tappert försvarade oss. Gud
välsigne dem alla! Ännu är vårt valspråk: ’Malmö för Kristus’.»
I själva verket voro de antydda uppträdena mycket allvarligare än
vad som framgår av rapporten. Ett rykte hade utspritts att bomber hade
placerats i båten och att dessa komme att explodera i rum sjö och att
alla ombord skulle omkomma. För att se huruvida ryktet talat sant eller
icke hade stora folkskaror samlats vid kajen den tid, då båten skulle
återkomma. Bland dessa passade fridstörarna från Kasino på att driva
sitt fula spel för att komma salvationisterna till livs. Landshövdingen,
som under dagen blivit uppmärksamgjord på att svåra uppträden kunde
väntas, hade gjort polismyndigheterna ansvariga för att officerarna på
kvällen oskadda nådde sina hem. Så fort båten lagt till, skyndade därför
ett antal poliskonstaplar ombord för att giva förhållningsorder och
dirigera landstigningen. Kapten Hellberg fördes i land, omgiven av
poliser med dragna sablar, medan ett par konstaplar gingo förut och
banade väg genom hopen med sina battonger. Efteråt följde de andra
officerarna i Malmö. Vid ett ställe i hamnen, där brobygge pågick, var en
pontonbro utlagd. Folkmassan väntade att poliseskorten med officerarna
skulle taga den vägen. Då så ej skedde, uppstod en fruktansvärd
trängsel, och det var ett rent under att icke en stor olycka inträffade. Kapten
Hellberg skrev sedermera om denna händelse: »Om ej dåvarande
landshövdingen gjort stadens myndigheter formligen ansvariga för våra liv,
så hade nog Malmö gator den aftonen färgats röda av mer än en
martyrs blod.»
En tid höll nu kapten Hellberg enskilda möten med nyfrälsta ocli
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
