Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
soldater från staden samt från Mon, Tunadal, Vifstavarv och Svartvik.
Sånger omväxlade med korta tal, innehållande uppmaningar till de
människor, som talrikt församlats, att vända sig till Gud. Därefter
börjades tåget till kyrkogården under sång. Härens fana betäckte kistan,
och de tolv små fanorna med inskriptioner vajade här och där i leden.
— Sedan pastorn slutat jordfästningen, sjöngs ’När i himlen upprop
hålles’ m. fi. sånger. Vittnesbörd om den hädangångnes gudahängivna.
heliga liv avlades av tvenne kamrater. Vi uppmanades alla att fatta
fastare tag om svärdet och kämpa trognare än någonsin förr för Gud i
Arméns led. Vi togo liksom ånyo till våra hjärtan den hädangångnes
sista uppmaning: ’Var trogen intill döden!’ och svarade gemensamt:
’Herre, vi vilja! Amen!’»
Det beräknades att 6,000 personer voro samlade på kyrkogården.
Den största stillhet och uppmärksamhet rådde.
Kårens första lokal — Härningsborg i Skönsmon — var på grund
av sitt läge utom staden föga lämplig, varför den uppsades till 1
oktober 1887 men användes tills vidare för vissa möten, medan andra höllos
i »Hälleberget», en liten godtemplarlokal på Södermalm. Under förra
hälften av 1888 höll kåren mestadels sina sammankomster i
godtemplar-ordens ganska rymliga och bekväma lokal vid Köpmangatan.
Midsommaraftonen reste kårens officerare till kongressen i
Stockholm, överlämnande vården av kårens tillhörigheter åt en kamrat,
korpral Öhlund.
Ett par dagar senare, den 25 juni 1888, inträffade den fruktansvärda
eldsvåda som lade största delen av Sundsvall i aska. Även den lokal
som kåren använde och det hus, där officerarna hade sin bostad, blevo
den röde hanens rov. Öhlund lyckades emellertid rädda officerarnas
kläder och övriga ägodelar samt en del av kårens lösöre och fick det
räddade fört i säkerhet. Det hela skedde under ganska dramatiska
omständigheter. Korpral Öhlund hade burit ut kassan och
räkenskapsböckerna, instrumenten, gångkläder och sängkläder m. m. Sedan ämnade
han försöka rädda möblerna. Han började med en soffa, men då elden
redan hunnit så långt, att det brann i ena änden av soffan, måste, han
lämna den åt sitt öde. Då hade också elden gripit fatt i hans hår, som
säkert skulle strukit med, om icke en kvinna, som skyndat till, hade hällt
en kruka mjölk över hans huvud. En pojke kom just körande med häst
och vagn. »Kom hit med hästen!» ropade han till pojken, och denne,
som under villervallan vid eldsvådan hade stulit hästen och vagnen, blev
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
